Marie-Louise Ekman, "I djungeln".
Signed M.L De Geer Bergenstråhle and dated 1976. Numbered 68/100. Silkscreen on canvas 71 x 100 cm.
Tensta Konsthall, Stockholm 2012-2013.
Moderna Museet Stockholm 2017.
Borås Konstmuseum 2017.
Maria Lind, "Marie-Louise Ekman", 1998, compare p. 10.
Tone Hansen & Maria Lind, "No is not an answer: On the work of Marie-Louise Ekman", 2013, compare spread pp. 198-199.
Klas Gustafsson, "Marie-Louise Ekmans två liv", 2015, compare spread pp. 42-43.
Exhibition catalog, Moderna Museet, "Marie-Louise Ekman", 2017, compare p. 93.
Martina Montelius, "Marie-Louise Ekman", 2018, compare p. 51.
”I djungeln" ingår i samlingen vid Norrköpings Konstmuseum.
"Mina verk är ju på ett sätt självbiografiska, man kan se dem som mina historieskrivare. Jag ser till exempel mina barn, som i tavlan Djungeln, den där lejonen pruttar, som jag gjorde 1976. Där står mitt barn, som då var två tre år. I dag är hon 40. Det är mina mentala bilder från den här tiden, säger Marie-Louise Ekman.”Utdrag ur intervju, Mitt-i Stockholm 14 okt 2012
Marie-Louise Ekman is without a doubt one of Sweden's most eccentric artists. The consistency in her expression is striking, with a distinctive language that is unmistakably her own.
Ekman's artistry is timeless and continuously relevent. She is a leading and influential artist who often depicts everyday environments, but does not align herself with the absurdist and surrealist art forms. She travels unhindered over artistic buondaries and often ustilises art historical references, incorporating them with pop-culture references. Ekmans konstnärskap har i mycket präglats av hennes anarkistiska och klarsynta angrepp på normalitet som ständigt har manifesterats i en spännvidd som låtit henne ingå i kretsen kring den inflytelserika undergroundtidningen "Puss" och med separatutställningar på Galerie Aronowitsch.
When looking closer at her multifaceted artisty one discovers that she is a recycler. There is barely a motif that is not repeated in more than one context, not a figure that does not stir up déjà vu. One first encounters these elements in objects or paintins, then in movies, tv-seris and radio programmes. Although the media sources vary in theme and tone over the decades, Ekman continues to reference media through her art, and it is thanks to this that Ekman feels forever young.
Read more