Marie-Louise Ekman, silkscreen in colours, 1969.
"På toaletten/Aftonsnabeln", 1969. Sheet size 99,5 x 70 cm.
Needle marks in the corners, minor tears, scratshes, minor folds, spots, traces of tape.
Affischen var Marie-Louise o Carl Johan De Geers bidrag till vandringsutställningen ”Elva unga bildskapare” i Riksutställningars regi hösten 1969 – våren 1970.
Carl Johan De Geer berättar att affischen ingick i Marie-Louise Ekmans satiriska verksamhet och att den också var avsedd att säljas på de bokkaféer som fanns då.
”Jag hjälpte till med att rita en del av tidningsbilderna och affischen screentrycktes på ett tryckeri. Vi kunde inte trycka så stort format med våra egna handtryckningsmetoder.”
I utställningskatalogen från Marie-Louise Ekmans utställning på Moderna Museets 2017, citeras ett upprop från bokhandeln Oktober 1973:
”Den vänsterorienterade bokhandeln Oktober tar avstånd från Marie-Louise De Geer Bergenstråhles konst och slutar sälja hennes affischer, däribland ’På toaletten (Aftonsnabeln)’ (1969). Bokhandeln anser att affischerna stöder den borgerliga masskulturen genom att inte vara tillräckligt politiska och att de skildrar kvinnor som passiviserade och omedvetna, upptagna av sexuella fantasier”.
Text från affischerna.se
Marie-Louise Ekman is without a doubt one of Sweden's most eccentric artists. The consistency in her expression is striking, with a distinctive language that is unmistakably her own.
Ekman's artistry is timeless and continuously relevent. She is a leading and influential artist who often depicts everyday environments, but does not align herself with the absurdist and surrealist art forms. She travels unhindered over artistic buondaries and often ustilises art historical references, incorporating them with pop-culture references. Ekmans konstnärskap har i mycket präglats av hennes anarkistiska och klarsynta angrepp på normalitet som ständigt har manifesterats i en spännvidd som låtit henne ingå i kretsen kring den inflytelserika undergroundtidningen "Puss" och med separatutställningar på Galerie Aronowitsch.
When looking closer at her multifaceted artisty one discovers that she is a recycler. There is barely a motif that is not repeated in more than one context, not a figure that does not stir up déjà vu. One first encounters these elements in objects or paintins, then in movies, tv-seris and radio programmes. Although the media sources vary in theme and tone over the decades, Ekman continues to reference media through her art, and it is thanks to this that Ekman feels forever young.
Read more