"Yoy", hand tufted, Baertling/Asplund, ca 199,5 x 101 cm.
A design in green, violet and black by Olle Baertling. The carpet is produced by Asplund in connection with the Baertling-stiftelsen (the Baertling-foundation) after the first painting in this series. It is hand tufted in India around 1999. "Yoy" is produced in 50 examples. A label at the back.
Insignificant wear.
Olle Bærtling studerade likt Bengt Lindström i Paris för André Lhote och Fernand Léger. Han möter influenser från Mondrian, Kandinsky, Kasimir Malewitsch, suprematism, syntetism, konkretism, neoplastisism och det realistiska manifestet.
Hans första utställning ägde rum i Stockholm 1949. Han arbetade främst i en geometrisk, nonfigurativ stil och förhöll sig till sin konst som vetenskapsmannen till sin forskning.
Olle Bærtling kom i kontakt med organisationen Les Realités Nouvelles 1950 och Galleri Denise René i Paris, samtidigt som den store konkretisten August Herbin blev hans stöd och fadder. Hans första utställning i Paris blev ett faktum 1953 och han nådde snabbt berömmelse över hela världen.
Han fann 1952 sin ”öppna form”, den öppna triangeln med spetsig vinkel som uttrycker hastighet. När han 1956 placerade vinkelspetsen utanför duken blev bilden ett utsnitt av ett händelseförlopp som äger rum utanför vårt synfält. Farten är högre, det understryks av färgen som ger intryck av större hastighet närmare triangelspetsen. De svarta konturerna är bärande i Baertlings konst. De ser raka ut men böjer sig i själva verket inåt mot de stora fälten, vilkas utåtgående tryck annars skulle få dem att bågna. Även färgerna är väsentliga, det är viktigt att de inte återfinns i naturen och inte heller kan ge association till någon form eller föremål.
Så småningom använde Baertling bara sekundärfärger: violett, orange, grönt och Baertlingvitt (en svagt gröntonad färg). Tydligast framträder hans öppna form i de skulpturer som han gjorde från och med 1958. Med konsekvens fördjupade sig Baertling i färgernas och formernas inbördes förhållande och förblev under hela sitt liv opåverkad av de yttre konsthändelserna. Många konstnärer, som Marc Guyard och Ann Edholm, har inspirerats av Bærtlings skapande.
I samarbete med Bartlingstiftelsen togs tre mattor fram 1997, varav endast två sattes i produktion, i en begränsad upplaga. Auktionens två mattor är i nyskick, aldrig tidigare använda.
Olle Bærtling har även arbetat med linjetunna stålrörsskulpturer och utförde 1959 monumentalmålningar med speglar i entréhallen till första höghuset i Hötorgscity. Han gjorde 1961 ett förslag till en stor skulptur för Sergels Torg, kallad Asamk. Denna skulle ha gjorts omkring 85 meter hög och i ett av metallrören skulle det finnas en hiss upp till en plattform som skulle ge fin utsikt. En mindre version finns på Skissernas museum i Lund
Representerad: Tate Modern i London, Louisiana Museum of Modern Art utanför Köpenhamn, University of Cambrigde, Nationalmuseum i Stockholm, Moderna Museet i Stockholm, Ateneum i Helsingfors, Konsten Aalborg i Danmark, Malmö Museum, Göteborgs Konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Hallands konstmuseum, Örebro länsmuseum. Västerås museum, H.M.K., Lunds Universitetsbibliotek, Uppsala Universitetsbibliotek, samt Skissernas museum i Lund.
Olle Bærtling was born in Halmstad in Sweden and is most notable for his painting and sculpture. Bærtling studied like Bengt Lindström in Paris for André Lhote and Fernand Léger. His first exhibition took place in Stockholm in 1949. Bærtling works foremost in a geometric, non-figurative style, approaching his art as a scientist would his research. In 1956 Bærtling discovered his open form, the open trangle with sharp angles which express speed. When in 1956 he positioned the apex of the triangle beyond the boundaries of the frame, the canvas became merely a segment of an event occurring beyond our visual field. The sense of speed is emphasized by the colour, which gives the impression of higher velocities the closer to the triangle’s apex. Black outlines are strong characteristics of Bærtling’s art, while they may seem straight, they actually bend inwards towards the large fields, counteracting their outward pressure. Colour was also essential to Bærtling’s work, whereby it was imperative that they could not be found in nature and were not associated to any form or object. Thus Bærtling only utilised secondary colours: violet, orange, green, and Bærtling-white (a week green-tinted colour). His open form is most evident in the sculptures he made from 1958 onwards. Bærtling consistently delved into the interplay between colors and shapes, remaining unaffected by external artistic trends throughout his life. Today, we can see how artists such as Ann Edholm have been inspired by Bærtling's creations.
Read more