Ewald Dahlskog

Ewald Dahlskog betraktade sig framförallt som målare. Ofta drogs han till exotiska motiv som beduiner från Nordafrika eller elefanter. Men lika ofta var det det bergen och de storslagna vyerna vid Lofoten som avbildades, som i auktionens målning ”Sandrevel, Lofoten”.

Det var i Lofoten som Ewald Dahlskog utförde flera av sina idag museala målningar. Dahlskogs Lofoten-målningar igår bl.a i samlingarna vid Moderna Museet samt Nationalmuseum i Stockholm. Auktionens målning ville konstnären aldrig avyttra, utan han behöll verket i sin privata samling fram till sin bortgång.

Lofotens enastående natur har inspirerat och lockat konstnärer i många år. Ewald Dahlskog trivdes att måla i Lofoten under 1930- och 1940-talen och under flera år var Lofoten även hemvist för Lars Lerin. I Moderna Museets samling ingår sjutton verk av Ewald Dahlskog, däribland målningen ”Fiskarstugor, Lofoten” (Utförd ca 1937). I Nationalmuseums samlingar ingår bl.a verket ”Fiskare på Lofoten” (1934).

Ewald Dahlskog var sedan ungdomen en äventyrlig och vittberest herre; de flesta europeiska länder hade sett honom som gäst och inte minst medelhavsländerna i Nordafrika. Redan under ungdomsåren hade Dahlskog utfört ett stort antal målningar i stockholmska husentréer. Målningarna karaktäriserades av en något stram linjeföring som låg nära det arkitektoniska och denna stil skulle följa konstnären genom åren. Ewald Dahlskogs måleri låg också nära den expressionistiske Cézanne och Matisse-skolan men även Kandinsky samt kollegan och vännen Leander Engström var viktiga inspiratörer.
Ewald Dahlskog beskrevs som arbetsmyra av vännerna och var i sitt konstnärskap en gränsöverskridare. Ewald Dahlskog verkade med framgång inom måleri, glas, intarsia och keramik.

Ewald Dahlskog var en mångsidig och hyllad konstnär. Han växte upp i Stockholm som son till en boktryckare. Redan i unga år utförde han illustrationer till trycksaker och utbildade sig till litograf vid Centraltryckeriet i Stockholm. Under åren som följde vidareutbildade sig Dahlskog vid Tekniska skolan och Konstakademien där han vid erhållen examen mottog Konstakademiens kanslermedalj. Genom stipendium från Konstakademien kunde Dahlskog bege sig ut och inhämtade inspiration från såväl Lofoten som Italien, Frankrike och Tunisien. Själv betraktade sig Ewald Dahlskog främst som målare och han fångade sin omvärld med stor energi och glädje.

Med stor entusiasm ägnade sig Ewald Dahlskog åt en mängd olika konstformer och var verksam inom både måleri, illustrationer, glaskonst, keramik och intarsia-arbeten. Under sin livstid blev han känd för att utveckla intarsian från möbeldekoration till en självständig konstform för bildskapande och de stora konstnärliga uppdragen som följde gjorde Ewald Dahlskog erkänd världen över.

Bland Dahlskogs mest kända verk offentliga återfinns intarsia-arbetet på dörrarna till Stora salen i Stockholms Konserthus (1926), utsmyckningarna av Ivar Kreugers Tändstickspalatset och det omfattande intarsiaarbetet för M/S Stockholm.