När man skulle skildra en berättelse under tidig renässans kunde man låta olika delar av händelseförloppet framträda i samma bild. En förbryllande effekt av detta är att huvudpersonerna finns i flera versioner och de utför handlingar som är åtskilda i både tid och rum. Inom målningens tydliga avgränsning samsas flera tidsplan och olika platser. Detta sätt att skildra en historia kallas simultan succession.

Även om det inte utspelar sig några direkta berättelser i Jacob Felländers fotografier är de på ett likartat sätt sammanfattningar av händelser. De har tillkommit genom en serie exponeringar som var och en har adderat ett ”nu”. I stillbildens form gestaltas här ett utsträckt tidsförlopp, ögonblick lagrade på varandra.

Platserna är betraktade från flera blickpunkter i rummet och tiden och resultatet har rört sig bort från det som traditionellt sätt uppfattas som fotografins främsta kännetecken – förmågan att frysa enskildheter i verklighetens flöde.

Genom förskjutningar och dubbleringar skapas ett uttryck med påfallande måleriskt drag. Till denna egenskap bidrar också bildernas storlek och färgernas intensitet. I den värld som verken framkallar kan det närvarande, förflutna och kommande inte entydigt skiljas från varandra. Det är svårt att avgöra om tiden står stilla eller rör sig med oändlig hastighet.

Text av Niclas Östlind, www.jacobfellander.com