Oscar Kleineh

Oscar Kleinehs stora landskap från Ris-stranden i Douarnenez från år 1869 är ett av de första motiven från Bretagne i både Kleinehs och finsk konst. Då Kleineh sommaren 1869 för första gången arbetade i Bretagne hade inte en enda finsk konstnär ännu varit där. Trakten hade börjat locka franska konstnärer redan på 1830-talet. På 1870-talet började det till sist strömma konstnärer dit också från De nordiska länderna. Kleineh var en banbrytare i Finland. På Konstföreningens utställningar öppnade hans målningar från Bretagne ett fönster till en ny värld, som från och med andra hälften av 1870-talet blev en källa för många inhemska konstnärers skaparkraft.

Idén för resan till Bretagne fick Kleineh i Karlsruhe av konstakademins professor Hans Gude. Redan före det här hade intresset för trakten väckts genom franska reseskildringar och illustrerade verk, exempelvis Adolphus Trollopes och August Hervieus "A Summer in Brittany" (1839) och samlingen tryckta bilder "La Bretagne contemporaine" (1865). Dessa verk var bekant lektyr för honom tack vare familjens verksamhet i hotellbranschen. Därutöver förmedlade systern Augusta Sofia som bodde i Paris aktuell information om franska konstnärers entusiasm för Bretagne.

Sommaren 1869 anlände Kleineh efter avslutade studier i Karlsruhe till Paris. Därifrån fortsatte han med tåg till inlandsstaden Vitré och vidare till Cornouaille. Det var högsommar då han närmade sig den västligaste udden Finistère i Bretagne och stannade för att först arbeta i staden Quimper och därefter i Douarnenez. Det pittoreska området Douarnenez-Tréboul hade redan då blivit ett av kustens mest kända resemål. Den franske konstnären Emmanuel Lansyer hade upptäckt hamnen i Douarnenez år 1863. Kleineh visste om ortens anseende då han under resan besökte konstnären Jean-Marie Villards fotoateljé i Quimper och såg dennes bilder från Ris-stranden i Douarnenez.

Det i juli på Ris-stranden vid lågvatten förevigade sceneriet är en fascinerande kombination av hav, himmel och öde strand. I fjärran syns segelbåtar av olika storlek, ett för ankar liggande segelskepp som väntar och ett i horisonten framskridande ångfartyg. Kompositionen behärskas av en mörkbrun klippformation och ljusbrun sand på stranden. Dessa båda hade Kleineh studerat i ett förarbete för det här verket, en liten oljemålning som är signerad och daterad 1869. Utan stenblocket och skuggan som återkastas från berget bakom ryggen på konstnären skulle det vida panoramat förlora sitt djup. Utan vattenpölarna som lågvattnet lämnat skulle de likt spegelbilder reflekterade moln som seglar på himlen och ljuset av uppehållsvädret försvinna ur målningen.

Allt är genomtänkt och förevigat med en erfaren sjöfarares ögon, såsom den våta och ställvis farligt sanka sanden som blottats när vattnet dragit sig tillbaka, den fuktiga havsluften, segelskeppet som inväntar högvatten eller det vassa stenblocket som blir farligt när det i storm täcks av vitskummiga vågor. Det är densamma lugna och noggranna blick som lägger märke till små detaljer som syns också i målningarna i olja och akvarell som färdigställdes i Narva år 1873 samt i havslandskapet som behärskas av en liten stenig holme och ett segelfartyg som kastat ankar i närheten för att vänta på att lasten lossas och fartyget lastas igen. Det här skeppet vid namn "Maria" uppenbarade sig i Kleinehs verk år 1876. Efter en gemensam sjöresa fick skeppet under de följande åren äran att visa sig i många olika verk, såväl framför Gibraltar som vid Norges kust, ömsom med den franska, ömsom med den norska flaggan hissad i masten.
(Tuija Peltomaa)