Lennart Segerstråle

I början av Lennart Segerstråles konstnärsskap innehade naturen den framträdande rollen. Det framgick i hans tidiga verk, som i huvudsak avspeglade fågelvärldens outtömliga och mångskiftande rikedom. När han efter initialskedet i sitt måleri på 1910-talet ställde ut sina målningar år 1915 i Helsingfors var det främst hans eget sätt att se och återge fågelmotiven som väckte publikens uppmärksamhet. Segerstråles penseldrag var spontana och styrda av stunden intryck, vilket stod i kontast till det invanda i fågelmåleriet .

Segerstråle hade tidigt blivit inspirerad av Bruno Liljefors måleri. Sin första studentsommar 1910 fick han träffa den svenske mästaren i Stockholm och visa honom sina tidiga försök till fågelmålningar. En förståelsefull Liljefors kunde ge den unge studenten många goda råd och vägledning som Segerstråle noggrannt antecknade i sitt skissblock.

I stället för att låta tyngdpunkten ligga på det detaljerade återgivandet och den överlagda kompositionen utvecklade Segerstråle ett annat sätt att återge sina upplevelser.
Det är framförallt ögonblicket som gäller och den naturtrogna iakttagelsen som formar hans konst. Lennart Segerstråle ser naturen i snabba ögonblick och samlar sina kompositioner till illustrativa bildberättelser med lediga penseldrag och säker hand. Konstnärens motivval avspeglar också ett manligt och kraftfullt drag - örnarna växlar med skogsfåglarna och gässen med sångsvanarna eller tranorna, sjöfåglarna med måsarna. Motiven återges ofta i ett mjukt motljus för att framhäva motivkonturerna.

När konstnären rörde sig i de vida skogsmarkerna eller vid kustbandet kunde han vid sidan av sina färger och penslar vara utrustad med såväl kamera, kikare som gevär. Sina bevingade modeller studerade han igående, t.o.m. genom självhändigt preparerade exemplar eller tamfåglar. Efter de förberedande naturskisserna tillkom de genomarbetade utställningsarbetena i ateljén.

I sitt stafflimåleri föredrog Segestråle de stora formaten för att tillfullo kunna återge sina upplevelser. Naturalismen var Segerstråles utgångspunkt men med tiden upplevde hans
stiluppfattning en gradvis förskjutning mot det mera stiliserade och modärnare: han sade sig söka en balans mellan det naturalistiska och det dekorativa, något som var tillägnat de stora ytornas krav på förenkling och dimensionuppfattning. I sin konst blev Segerstråle känd framförallt för sitt omfattande monumentalmåleri. Generellt kan man säga att Lennart Segerstråle fick över sin långa skaparperiod an efter ge utlopp för hela skalan av sitt mångsidiga kunnande.