Evert Lundquist

År 2010 lånade Moderna Museet in utvalda målningar ur Evert Lundquists produktion, för en betydande utställning:

”Evert Lundquist var en av efterkrigstidens stora svenska konstnärer och har med sitt konstnärskap varit en föregångare till nutida konstnärer som exempelvis Per Kirkeby, som liksom Evert Lundquist målar ”långsamma bilder”; bilder som får ta tid att skapa.
Skulle du säga att Evert Lundquist var en målare för sin tid?
– Ja, det var han. Det finns en kontext, en historia i Europa och USA efter kriget, som stämde överens med de projekt Evert förde. Jag ser också en parallell till Alberto Giacometti som precis som Evert jobbade med lager på lager fast i skulptur. De ville ta sig an något begripligt, vardagstingen, och därigenom spegla en existentiell hållning.
– Emellan det explosiva sättet att måla och de enkla motiven finns en märkvärdig energi som är specifik för honom.
Moderna Museets curator Fredrik Liew menar också att sättet att måla lager på lager som Evert Lundquist gjorde var en sorts omförhandlade med sig själv. Ett ständigt ångrande, som hörde ihop med hans personlighet.
En som kände Evert Lundquist väl var Ulf Linde, akademiledamot, före detta konstkritiker, jazzmusiker och museichef för Thielska galleriet.
– Evert var en stor målare som hade en oerhört fin hand med ljusskildrandet. Han var mycket noga och att han skulle ha smällt upp sina dukar och målat med stora penseldrag är alldeles fel. Han höll på oerhört länge med sina lasyrer och hade ett mycket kritiskt öga, säger Ulf Linde och minns deras första möte.”
(Ur DN Kultur om solo-utställningen på Moderna Museet, 2010-01-10)

Ur Moderna Museets utställningstext, från den stora utställningen 2010:

”Evert Lundquist (1904–94) är en centralfigur i modern svensk konsthistoria, både som konstnär och lärare. Han debuterade 1934 och arbetade intensivt med sitt måleri livet igenom. I utställningen återupptäcks verk som sällan varit visade och mer kända verk kommer att ses i ett nytt sammanhang.
Så sent som 1989 presenterade Evert Lundquist nya verk som inte bara bevisade att han, nästan blind, fortfarande var en vital konstnär utan också bidrog med en ny pusselbit för att förstå en livslång produktion. Efter Lundquists bortgång minskade dock intresset för hans konst. Den levande diskussionen avstannade och uppfattningen om en borgerlig konstnär som målade ljuset och det tidlösa i en klassisk tradition blev gängse.
Tanken med utställningen är att skala av det lager ”självklarheter” och etablerade tolkningar som uppstått. Genom att sätta fokus på målningarna i sig och på ett nytt urval verk presenteras Evert Lundquist som en konstnär förenad av motsatser. Verken pendlar mellan abstrakt/figurativt, motiv/process och monumentalitet/upplösning. Hittills har man oftast diskuterat Lundquist i relation till konsthistoriska föregångare, men denna ambivalens, motsägelsefullhet och öppenhet placerar honom tydligt i sin egen tid och pekar framåt mot senare generationer och vår egen samtid.”