MARIE-LOUISE EKMAN, screenprint in colours/poster, "På toaletten/Aftonsnabeln", 1969.
100 x 70 cm.
Not examined out of frame. The general impression is good. Soft handling creases.
Moderna Museet, Stockholm, "Marie-Louise Ekman", 17 juni-17 september 2017, ett annat exemplar av affischen utställt.
Tone Hansen & Maria Lind (red.), "No Is Not an Answer: On the Work of Marie-Louise Ekman", 2013, motivet avbildat uppslag i färg, sid 184-185; Klas Gustafson, "Marie-Louise Ekmans två liv", 2015, motivet omnämnt sid 271 samt avbildat helsida i färg, sid 266; "Marie-Louise Ekman", utställningskatalog Moderna Museet, 17 juni-17 september 2017, motivet omnämnt sid 240 samt
avbildat helsida i färg sid 23.
Affischen var Marie-Louise o Carl Johan De Geers bidrag till vandringsutställningen ”Elva unga bildskapare” i Riksutställningars regi hösten 1969 – våren 1970.
Carl Johan De Geer berättar att affischen ingick i Marie-Louise Ekmans satiriska verksamhet och att den också var avsedd att säljas på de bokkaféer som fanns då.
”Jag hjälpte till med att rita en del av tidningsbilderna och affischen screentrycktes på ett tryckeri. Vi kunde inte trycka så stort format med våra egna handtryckningsmetoder.”
Håkan Agnsäter
Marie-Louise Ekman is without a doubt one of Sweden's most eccentric artists. The consistency in her expression is striking, with a distinctive language that is unmistakably her own.
Ekman's artistry is timeless and continuously relevent. She is a leading and influential artist who often depicts everyday environments, but does not align herself with the absurdist and surrealist art forms. She travels unhindered over artistic buondaries and often ustilises art historical references, incorporating them with pop-culture references. Ekmans konstnärskap har i mycket präglats av hennes anarkistiska och klarsynta angrepp på normalitet som ständigt har manifesterats i en spännvidd som låtit henne ingå i kretsen kring den inflytelserika undergroundtidningen "Puss" och med separatutställningar på Galerie Aronowitsch.
When looking closer at her multifaceted artisty one discovers that she is a recycler. There is barely a motif that is not repeated in more than one context, not a figure that does not stir up déjà vu. One first encounters these elements in objects or paintins, then in movies, tv-seris and radio programmes. Although the media sources vary in theme and tone over the decades, Ekman continues to reference media through her art, and it is thanks to this that Ekman feels forever young.
Read more