Inge Schiöler

Under 1950- och 1960-talet vårdades Inge Schiöler periodvis för schizofreni.
1962 är Inge Schiölers hälsa så pass bra att han under hösten blir utskriven. Med sin stuga på Sydkoster som utgångspunkt gjorde Schiöler målarutfärder i den bohusländska skärgården med sin snipa och enligt vännerna var han "kung i sin båt". Schiöler levde tämligen isolerad på Koster men tog ofta emot besök.
Efter utskrivningen kom han att bo permanent på Sydkoster vilket medförde att han nu kunde arbeta i lugn och ro utan att behöva tänka på återresa. Han kunde nu uppleva det hänförande landskapet under årets alla årstider.
Målningarnas färgstyrka stiger påfallande och färgintensiteten ökar i hans målningar från 1960-talet och framåt. Många av hans allra finaste och mest koloristiska kompositioner tillkom under denna period.

”Man har också med rätta undrat över varför Schiöler inte gjorde fler porträtt. De relativt fåtaliga exempel som finns bevarade på hans porträttkonst visar en otvetydig talang på det området. Där är porträttet av Stig, målat 1931. Modellen är en gosse vid namn Stig Forsberg, som en tid bodde inackorderad i det Schiölerska hemmet i Strömstad. Flicka i blått (från samma tid) avbildar en god vän i den Schiölerska familjen – ett ansikte som vilar försjunket i sig själv och med melankoliska drag. Några fina självporträtt, både från tiden före och tiden efter sjukdomen, finns också bevarade.

Men det utan tvekan mest uttrycksfulla porträtt Schiöler målade är Zigenerskan, som tillkom under tiden i Stockholm. En mycket tragisk händelse gjorde att denna målning gått förlorad för alltid. I juli 1957 avseglade från Göteborg ett svenskt motorfartyg ”La Plata” med destination Sao Paolo i Brasilien. I lasten fanns tjugoen målningar av Evert Lundquist, Vera Nilsson, Ragnar Sandberg och Inge Schiöler samt sju skulpturer av Bror Hjorth. Dessa konstverk skulle visas i en utställning över svensk 1900-talskonst vid biennalen i Sao Paolo. Men en brand utbröt ombord på fartyget, och praktiskt taget samtliga konstverk, däribland Inge Schiölers, förvandlades till rykande aska. Bland de fem målningar som representerade Inge Schiöler fanns just Zigenerskan. Den finns nu bara kvar i form av en äldre färgreproduktion publicerad i boken ”Göteborgskoloristerna” (1948), men den avbildningen kan naturligtvis bara ge oss en vag föreställning om den uttryckskraft som fanns i själva målningen.”
Ur reportage om Inge Schiöler, Tidningen Kulturen 9 januari 2013

”En nyckel till ett okänt bankfack och en bunt sladdriga teckningar på gulnat papper öppnar dörren till en livshistoria. Ett nytt liv berättar om Göteborgskoloristerna på 30-talet och framför allt den begåvade och inåtvände konstnären Inge Schiöler.
Under en kringflackande period i Spanien började Schiöler höra röster i sitt eget huvud och blev därefter inlagd på mentalsjukhus. Hans konstnärliga kreativitet övergick i apati men långt senare kom hans liv att, mot alla odds, ta en positiv riktning.”
Ur SVT, 27 okt 2015