Elisabeth Sonrel

Elisabeth Sonrel (1874 -1953) var en fransk målare som ursprungligen arbetade i jugendstil. Hennes akvarellmåleri inkluderade allegoriska ämnen, men även porträtt och landskap. Elisabeth Sonrel arbetade främst i akvarell och gouache och utvecklade en ljus och klar palett. Hennes måleri var både preciserat och känslofullt, vilket tydligt framgår i auktionens aktuella akvarell-målning.

Elisabeth Sonrel var dotter till Nicolas Stéphane Sonrel, en konstnär verksam i Tours, och fick sin tidiga utbildning av pappan. Därefter fortsatte hon till Paris som student hos Jules Lefebvre på Ecole des Beaux-Arts.

1892 målade hon sitt examensarbete, ”Pax et Labor”, ett verk som än idag hänger på Musée des Beaux-Arts i Tours i västra Frankrike. Från 1890-talets början var hennes akvarellmåleri dominerat av pre-raphaelitiska, symbolistiska motiv, efter inspiration från bland andra Botticelli.

Vid Världsutställningen i Paris år 1900 fick Elisabeth Sonrel ett stort erkännande. Hon tilldelades Världsutställningens bronsmedalj i måleri, samt erhöll även Henri Lehmann-priset av L' académie des Beaux-Arts.

Under sin framgångsrika karriär blev Elisabeth Sonrel populär och uppskattad för sina magnifika jugend-målningar och akvareller med kvinnoporträtt. Hon var under sin karriär starkt inspirerad av italienska renässansmålaren Sandro Botticelli, liksom av de brittiska pre-rafaeliterna och franska symbolistkonstnärer från 1800-talet.

Liksom pre-rafaeliterna var hon djupt fascinerad av medeltida legender, i synnerhet Arthur-romanserna och Dantes gudomliga komedi.
Elisabeth Sonrels meditativa porträtt var tydligt inspirerade av de berömda pre-rafaelitiska modellerna, utförda av Gabriel Dante Rossetti och Edward Burne-Jones.