På våren 1914 reste Einar Jolin hem från Paris för att deltaga i Baltiska utställningen i Malmö, en exposition med konstnärer från länderna kring Östersjön. I Paris hade han gått i lära hos Henri Matisse och utfört rader av modellstudier och skaffat sig en spontan och naturlig snabbhet i penselarbetet. Hans plan var att återvända till Paris efter sommaren, men någon återfärd blev det förstås inte eftersom 1:a världskriget bröt ut mitt i sommaren, den 28 juli. När nu vägen till Frankrike var stängd beslöt Einar Jolin sig för att stanna i Stockholm och lyckades få tag i en egen liten ateljé på Söders höjder, Fiskargatan 9, i det sk ”Skandalhuset” i närheten av Katarina Kyrka.

Jolins tidiga konstnärsår fylldes bland annat av ett livligt människostudium, ett intresse som under åren i Paris förbyttes från en ambition att skildra modellernas karaktär till att inordna dem nästan som dockor i ett raffinerat färg- och formspel. Läroåren hos Matisse gav hans måleri en ny dekorativ inriktning med ett spännande förhållande mellan modell och miljö, med en mästerlig kolorit och en förmåga att låta unga, söta familjeflickor eller dandyaktiga unga män posera på ett både naivt och trohjärtat sätt. Porträtten skildrar en tid, en tidsanda, senaste mode och början på en ny epok.
När Jolin 1916 målar den eleganta unga modellen är han en konstnär, som redan under några år uppmärksammats för sina målningar, som inbjudits att delta i Baltiska utställningen i Malmö och som etablerat sig i egen ateljé i Stockholm.

Jolin kom att bli en populär porträttmålare. Den inre porträttlikheten fick stå tillbaka för en yttre elegans som passade tidens anda och de avbildade perfekt. Återigen var det hans förmåga att koncentrera sig på det enkla och sköna hos den avbildade som gjorde hans verk populära.