No connection to server
362
1546194

Gunilla Klingberg

(Sweden, Born 1966)
Estimate
30 000 - 40 000 SEK
2 650 - 3 530 EUR
2 730 - 3 640 USD
Hammer price
Unsold
Covered by droit de suite

By law, the buyer will pay an artist fee for this work of art. This fee is 5% of the hammer price, or less. For more information about this law:

Sweden: BUS
Finland: Kuvasto

Purchasing info
Image rights

The artworks in this database are protected by copyright and may not be reproduced without the permission of the rights holders. The artworks are reproduced in this database with a license from Bildupphovsrätt.

For condition report contact specialist
Karin Aringer
Stockholm
Karin Aringer
Specialist Photographs and Contemporary Art
+46 (0)702 63 70 57
Gunilla Klingberg
(Sweden, Born 1966)

'Swivel Chair'

Signed G.K and dated 2010 and numbered 3/5. Total edition of 5 + 1 AP. Wood, 79 x 37 x 87 cm.

Provenance

Galerie Nordenhake, Stockholm.

Exhibitions

Galerie Nordenhake, Stockholm, 'Parallelareal', 27 August - 3 October 2010, another example exhibited.

More information

Nedan följer ett utdrag av Lars-Erik Hjertström Lappalainens recension på Konsten.net av Klingbergs utställning på Galerie Nordenhake, 2010, där skulpturen ”Swivel Chair” visades:

”Med sitt new age-material har Gunilla Klingberg gjort en väldigt politisk utställning. Eller ska vi säga att den är utompolitisk och på djupet handlar om gemenskap, bortom hierarkier och fördelningspolitik i termer av mitt och allas? Hur som helst, genom att få betraktaren att erfara ett annat rum och att förhålla sig till det gemensamma genom en relation av okunskap, förändrar den här utställningen ens relation till jordklotet och de närmaste.

[…]

Den stora effekten produceras emellertid när man låter blicken sväva från det där spegelbildsrummet till den vridna stolen. För den står med två ben på golvet, två mot väggen, och bekräftar att rummet bara har en dimension, samtidigt som hela stolen har tvingats till en enorm vridning för att klara av det. Peter Cornell jämförde den med en futuristisk målning, och visst: stolen framträder som en händelse mer än som ett objekt, som en rörelse om än oändligt långsam. Man får den märkliga idén att det är i ens egen perception, i tre distinkta dimensioner och utan tid, som stolen har förvrängts och splittrats upp. Här, i övergången från droppen till stolen, bekräftas inte bara droppens perspektiv på ett märkligt vis, utan man är i tanken också en smula osäker på om man har lämnat det ena verket när man tittar på det andra, eller om de ligger i varandra, eller speglar varandra. Kanske visar de bara sanningen om varandra, som två vittnen som talar om och inför varandra, utan att någonting annat än deras trovärdighet kan styrka vad de säger. Det är samma kombination av slutenhet och oändlighet som finns i affischen. Det temat upprepas på ännu ett sätt, nämligen det faktum att det är svårt att inse hur Perpetual Motion skulle kunna vara ett enskilt verk, skild från sin plats i just det här rummet. Den är ett mikrokosmos, men platsspecifikt. Men än om någonting annat påminner den om en mondad, som ju enligt Leibniz inte har någon kommunikation med någonting utanför den, “inga fönster”, men lika fullt avspeglar hela världen på insidan av sig. Sluten och oändlig.”

[…]