Maria Wiik

Målad plein air (stifthål synliga i samtliga fyra hörn).

Målningen är svårdaterad och motivmässigt svårplacerad. Motivet kan vara hämtat från Bretagne, där Maria Wiik vistades hösten 1878 och sommaren 1883, alternativt ifrån St. Ives i Cornwall där hon tillsammans med Helene Schjerfbeck vistades sommaren 1889. Målningen kan också ha tillkommit i Finland under ett av hennes många besök i hemlandet.

Maria Wiik är en av de mest namnkunniga kvinnliga konstnärerna i Finland och nämns ofta vid sidan av Helene Schjerfbeck. De två målarinnorna var nära vänner och kolleger och jämfördes ofta av konstkritikerna under 1880-talet. Maria Wiik vann större erkänsla under sin livstid, medan Helene Schjerfbecks konst uppfattades som mer svårtillgänglig. Wiik, som är känd särskilt för sina målningar av kvinnor och barn, hör till de mest konsekventa företrädarna för det franska friluftsmåleriet i Finland. Hennes tidiga arbeten i realismens tecken anses allmänt som hennes främsta.

Maria Wiik företog sin första studieresa till Paris hösten 1875, där hon började studera vid Académie Julian. 1878 tilldelades hon skolans medalj för den mest framstående eleven. På sommaren samma år ställde hon på Finska Konstföreningens utställning ut fem teckningar, vilka konstkritikern Carl Gustaf Estlander bedömde som "rent av förträffliga". Till hösten återvände hon till Paris, där hon fortsatte sina studier och vistades en tid i Normandie. Åren 1880–1881 tillbringade hon i Finland, där hon undervisade i Konstföreningens ritskola. På hösten 1881 återvände Maria Wiik återigen till Paris och hyrde en ateljé där. Höjdpunkten i hennes konstnärskap inföll på 1880-talet. 1880, deltog hon för första gången i Salon des Artistes Français i Paris, känd som vårsalongen. En av hennes två bidrag, ”Marietta”, vilken föreställer en ung mörkhårig kvinna i huvudduk, lade grunden till hennes rykte i hemlandet. År 1882 ställde hon ut två tavlor på Parissalongen; genrebilden L'ouuf cassé och ett porträtt av sin äldre syster Hilda. Under en tid delade Maria Wiik ateljé med målarkollegan och väninnan Helene Schjerfbeck. År 1883 reste de tillsammans till Bretagne för att förkovra sig i landskapsmåleri. Wiiks mest betydande arbete under Bretagnevistelsen blev Ett hinder, en stor friluftstavla, målad i Pont-Aven. Den ställdes ut på Parissalongen 1884 och renderade henne första priset i Finska Konstföreningens årliga tävling för unga konstnärer. Året därpå deltog hon med ett antal oljemålningar på den stora konstutställning som ägde rum i Helsingfors med anledning av tsar Alexander III:s besök. I början av 1889 delade Maria Wiik en ateljé i Paris med Helene Schjerfbeck och Ada Thilén samtidigt som hon studerade för Pierre Puvis de Chavannes. På sommaren reste hon och Schjerfbeck till St. Ives i Cornwall, där hon utförde en av sina mest betydande genremålningar, Ut i världen, för vilken hon belönades med en bronsmedalj på världsutställningen i Paris 1900. Den dämpade färgskalan och ljusdunklet som utmärker ”Ut i världen” visar redan tydligt hur Maria Wiik frigjorde sig från det naturalistiska ljusmåleriet och närmade sig symbolismen, som från 1886 hade vunnit terräng inom den franska konsten. Maria Wiik hade hört till de första som förde den franska konstens nya principer till Finland, och nu var hon bland de första att överge samma principer. Några målningar, t.ex. interiören ”I vindskammaren” med systern Hilda, som hon målade vid samma tid som världsutställningen i Paris 1889, flödar ännu i det klara, reflekterade ljus som var kännetecknande för naturalismen, men färgskalan är enhetlig på ett nytt sätt. ”Ut i världen” visar en tydlig strävan efter en stämningsfull, besjälad skildring av ljuset och ett nytt intresse för en social dimension i behandlingen av motivet. Maria Wiiks sista resa till Paris ägde rum 1905. Maria Wiik var en av Finlands mest anlitade porträttmålare, med många uppdrag av styrelser för läroverk, korporationer och föreningar. Hon avbildade bland andra publicisten Bernt Otto Schauman, författaren Zacharias Topelius, sångerskan Ida Basilier-Magelsen och professorn Viktor Ferdinand Brotherus.

Konstnärens systerdotter författaren Elsa Lindberg-Dovlette, känd som Prinsessan Mirza Riza Khan, var gift med Prins Arfa Mirza Riza Khan (Tabriz, Iran 1846-1939 Teheran), med vilken hon hade två barn. Ett av deras barnbarn, boende i närheten av Tours i Frankrike, innehade den aktuella målningen fram till 2020.