Erik Olson

Erik Olsons abstrakta måleri är sällsynt och utfördes under en mycket kort period - i huvudsak under år 1930. De första experimenten med icke föreställande konst tillkom några år tidigare då han kom att inspireras av Piet Mondrians "Neoplastik" efter ett besök i dennes ateljé 1927. När han påföljande år ställde ut sina abstrakta målningar blev resultatet nedslående. "Den ende som sålde en tavla var jag, och då ett naturalistiskt landskap som jag slugt nog stuckit in bland abstraktionerna", skrev han hem i juli 1928. Våren 1930 ställde han ut sitt abstrakta måleri på konstnärsgruppen Circle et Carrés första och enda utställning och i juni samma år deltog han i Salon des Surindépendents med nio stycken plangeomteriska målningar. Av dessa nio ställdes de första sju ut på den av Otto G. Carlsund anordnade, mytomspunna Art Concret utställningen på Stockholmsutställningen som öppnade den 19 augusti 1930. Bland de medverkande konstnärerna fanns bland andra Piet Mondrian och Amedée Ozenfant och sammanlagt visades ett drygt hundratal abstrakta verk. Den nyligen bildade, löst sammanfogade konstnärsgruppen Art Concret enades, enligt Carlsunds förord till utställningskatalogen, under mottot absolut purism - neoplasticismen och konstruktivismen sammanslagna. Konsten syftade till att "befria åskådaren från tvånget att begrunda 'motiv'" för att istället låta målningarnas färger och former direkt spela på betraktarnas sinnen. Namnet Art Concret syftade till den konkretiseringsprocess som konstnären genomgår vid överföringen av en tankebild till färg och form. Tankebilden, som skulle vara en nyskapelse, fick inte härma naturen och inte arbeta med djupdimensioner, så kallad nonfigurativ planplastik.

I utställningskatalogen har Carlsund givit de deltagande konstnärerna beteckningar och Erik Olson beskrivs som "neoplastiker". Om utställningen, som i sin samtid väckte minst sagt blandade känslor, verkligen var det konkretistfiasko som eftervärlden dömt den till är omdiskuterat men faktum är att relativt få målningar såldes och när hösten kom var åtminstone Erik Olson trött på teoretiserandet kring konsten. Till gode vännen Egon Östlund skrev han från Åhus i september 1930. "Som helhet var utställningen lyckad även om platsen var alltför trång. Idén med denna utställning blev visserligen nog litet väl komplicerad genom de sju ism-benämningarna, där Carlsund själv faktiskt gjorde många gubbar genom förväxlingar. Tacka för att press och publik då hade svårt att klara begreppen. [...] Det måleriska är huvudsaken och detta har inte med ismriktningar att göra. Jag är trött på dessa gruppindelningar, som snart nog likna etiketterna på ölbuteljer. Icke bli champagnen sämre för att etiketterna faller av! Smaken ger sig nog tillkänna ändå. Låt oss måla med klart huvud och varmt hjärta och låt oss icke tro att vi bli bättre konstnärer därför att vi bli 'kubister'".

Den aktuella kompositionen är en förlaga till en oljemålning med samma titel från samma år som finns i Moderna Museet samlingar i Stockholm.