Jan Schoonhoven

Jan Schoonhovens konstnärskap präglas av omfattande och systematiska undersökningar av ljusets ständigt föränderliga effekt och skuggverkan på hans säregna, vita skulpturala reliefer. Schoonhoven anses vara en av Nederländernas viktigaste konstnärer under andra hälften av 1900-talet och han benämns ofta som arvtagare till Piet Mondrian och hans neoplasticism.
Schoonhoven föddes i Delft och bedrev studier vid Royal Academy of Arts i Haag åren 1932–36 med föresatsen att bli konstprofessor. Men som för många konstnärer i hans generation, fick karriären och hans personliga utveckling stå tillbaka under krigsåren. Efter kriget skaffade sig Schoonhoven en fast inkomst för att försörja sin familj, inte som professor utan som posttjänsteman. En tjänst som han behöll och som gav stabilitet under hela hans skapande liv.

Tidigt i karriären kretsade Schoonhovens måleri kring figuration och han tog stort intryck av den tyska expressionismen och konstnärer som Paul Klee, Otto Dix och George Grosz. Under 1950-talet började han sedermera att måla och teckna i en tachistisk stil. I Paris blev ett besök hos konstnären Bram Bogart, som hade bosatt sig där men var en landsman från Delft, viktigt för Schoonhovens senare bildspråk och val av material. I slutet av 1950-talet och tillsammans med konstnärer som Armando, Henk Peeters och Jan Henderikse grundade Schoonhoven ”Informele Groep” som 1961 omvandlas till NUL-gruppen. Han hade även under denna period ett visst samröre med den tyska konstnärssammanslutningen Zero Group.

De signifikanta vita relieferna i papier-maché tillkom från omkring år 1960 och framåt. Relieferna med sin geometriska karaktär var utförda i serier med variationer i storlek och mönster. Den för auktionen aktuella reliefen, ”R-6-20” från 1962, är typisk för konstnärens skapande under denna period. Enkelheten hos både formen och materialet och det seriella och repetitiva mönstret fascinerade många redan under hans samtid och Schoonhoven deltog tidigt i många betydelsefulla utställningar. Under senare delen av 1960-talet deltog han framgångsrikt i både Sao Paulo Biennalen 1967 och Documenta 4 i Kassel 1968.