Lars-Gunnar Nordström

Lars Gunnar Nordström kom till Paris 1949 och kom där i kontakt med måleri av Magnelli, Jean Dewasne och Vasarely. Genom den upptäckten fann han också de nordiska samtida konstnärerna från Skandinavien; Robert Jacobsen, Richard Mortensen och Olle Baertling. Inspirerad av deras icke föreställande måleri började han måla geometriskt med konturer som vars linjer var raka, som skarpa eggar, med vinklar, bågformer, kurvor, cirkelformer, kvadrater, rektanglar, trianglar.

Sin första separatutställning hade han i Helsingfors 1949 där hans konkreta, konstruktiva måleri med slätmålade ytor väckte intresse. Ripolinfärg gav hans ytor en glans med reflexer.

Under en resa till USA fick han kontakt med Josef Albers färgbehandling och hans teoretiska verk ”Interaction of color” som sedermera påverkade till att OP konsten blev avgörande för den konkreta konsten. I USA upptäckte han även Alexander Calders och Stuart Davis måleri vars beroende av färgens påverkan på omgivningen intresserade honom. Inom den nordiska konkreta konsten blev Nordström viktig som pionjär och påverkande för sin omgivning.

Liksom Baertling lyfter han fram de tredimensionella formerna och ser det dynamiska i färgen som påverkar betraktaren. Tillsammans med Auguste Herbin, Robert Jacobsen, Richard Mortensen, Olle Baertling, Gorin Magnelli, Josef Albers och Jean Dewasne tillhör han den konkreta konstens verkliga pionjärer och förnyare av konsten på 1950- och -60-talen.