Johan Gustaf Sandberg

Denna detalj ur Sandbergs monumentala verk ”Valkyrior ridande till
strid” (1818-20) återger centralgestalten som ett solitärporträtt. Det
har säkerligen utförts under arbetet med den större kompositionen och
överensstämmelsen mellan bilderna är stor frånsett smärre detaljer.

”Valkyrior ridande till strid” är ett av den kortlivade götiska
rörelsens viktigaste verk. Valkyriorna var de andeväsen som i striden
avgjorde vilka krigare som skulle falla och medföras till Valhall. I
Sandbergs målning återges tre av dem till höger i bild, ridande till
strid. De befinner sig i himlen ovanför drabbningen med fladdrande
mantlar och fällda spjut. På motsatt sida balanseras de av Freja, också
hon till häst.

Sandberg deltog med en stor skiss till målningen på Götiska förbundets
berömda utställning i Stockholm 1818 (not 1). Jämte Fogelbergs modeller
till monumentalstatyerna av Oden, Frej och Tor var Sandbergs skiss det
verk som väckte störst uppmärksamhet, och med den fick han sitt stora
genombrott. Målningen fullbordades ett par år senare, den är signerad
och daterad 1820 och köptes av Gustaf Trolle-Bonde till konstsamlingen
på Säfstaholm. Sedan 1991 tillhör den Nationalmuseum (not 2).

Under en kort period i början av 1800-talet försökte flera konstnärer ge
liv åt nordiska myter och hjältesagor i sin konst, bl. a. med
entusiastiskt stöd av Karl XIV Johan som utnyttjade den fornnordiska
retoriken för att befästa sin ställning. Intresset för den dimhöljda
nordiska forntiden hade börjat växa fram på flera håll i Europa under
slutet av 1700-talet, och i både Sverige och Danmark förstärktes de
nationella stämningarna av napoleonkrigens traumatiska och förödmjukande
omvälvningar, för Sveriges del förlusten av Finland 1809. Den götiska
poesin fick sitt stora genombrott 1811 med Tegnérs ”Svea” och Geijers
dikter ”Manhem”, ”Vikingen” och ”Odalbonden”. Men det som var möjligt i
litteraturen var inte lika självklart i bildkonsten. Försök i genren
uppmuntrades, bl. a. anordnade Götiska förbundet 1817-18 en tävling för
motiv ur den nordiska gudaläran med prispengar från en anonym donation.
Men den konstnärliga utmaningen var stor. De nordiska sagorna utgjorde
inte någon levande tradition och i brist på arkeologiskt material visste
man mycket litet om hur den nordiska fornvärlden egentligen sett ut.
Risken var stor att forntidens hjältar och gudar skulle bli framställda
på samma sätt som de klassiska från Grekland och Rom, bara i annorlunda
kläder. Det skulle visa sig att man inte förmådde övervinna dessa
grundläggande problem. Både Sandberg själv och andra konstnärer
överflyttade gradvis sitt intresse för den inhemska kulturen på ett
besläktat tema, folklivsskildringar och motiv ur svensk historia.

Noter:
1) Förteckning öfver de […] på Göthiska förbundets inbjudning,
uppställda konst-arbeten (Stockholm 1818), nr 110.
2) Mauritz Beijerstein, Johan Gustaf Sandberg 1782-1854 (1928), sid.
213. Skissen: övriga arbeten, kat. nr 11 (58 × 85 cm), avbildad pl.
2. Målningen: övriga arbeten, kat. nr 13 (140 × 201 cm).