Erik Olson

Erik Olson kom till Paris första gången 1924 i sällskap med sin kusin Waldemar Lorentzon. Under en tid studerade han på Académie Moderne och introducerades för den sena kubismen av konstnären och läraren Fernand Léger. Efter en resa till Italien vintern 1924-25 tvingas han återvända till Halmstad av ekonomiska skäl. 1927 har han dock återigen tjänat ihop tillräckligt med pengar för att kunna återvända till Paris. Den här gången blir vistelsen betydligt längre och han kommer att stanna i världsstaden fram till 1935. Det är under de närmaste följande åren efter ankomsten till Paris som Olsons konstnärskap genomgår en snabb utveckling. Det både fördjupas och radikaliseras men håller hela tiden en stor bredd. Redan 1929 hade Erik Olson tillsammans med fem kollegor bildat Halmstadgruppen. Till en början hade gruppen en postkubistisk, konstruktiv inriktning. 1930 skapar Olson några av de viktigaste bilderna i svensk konkret konsthistoria, men lämnar strax efteråt den konkreta formvärlden för att fortsätta att utforska och utveckla sitt eget formspråk inom surrealismen.

Erik Olson hade under slutet av 1920-talet upplevt och stimulerats av surrealister som Max Ernst och Salvador Dalí. 1930-31 målade Olson "Handsken är kastad", ett verk som skulle kunna sägas vara startskottet för hela Halmstadgruppens intresse för surrealismen. Det är också den konstinriktning Halmstadgruppen främst förknippas med idag. I och med 1930-talet kom både Erik Olson och flera av hans kollegor i Halmstadgruppen att definitivt ta steget in i surrealismen. Från och med 1931 ställer de regelbundet ut i surrealistisk anda, men det är först i och med den stora utställningen Kubisme - Surrealisme i Köpenhamn 1935 som de blir internationellt uppmärksammade. Enligt Olsons dotter Viveca Bosson hade hans personlighet och läggning innerst inne egentligen alltid varit surrealistisk. Redan som barn och i ungdomsåren hade han märkliga visioner och han förblev livet igenom en drömmare med sinne för det öververkliga.
Auktionens målning "Stormigt landskap" tillkom 1939 då Erik Olsons surrealism är fullt utvecklad. Han bodde strax utanför Köpenhamn med sin familj, men spenderade somrarna på den halländska kusten, där målningen med största sannolikhet är utförd under sensommaren strax innan Tyskland invaderade Polen och andra världskriget bröt ut. I ”Stormigt landskap” förmedlar konstnären en stark känsla av overklighet, så typisk för Olsons konst under 1930-talet. Målningen speglar tidens allvar och det drömmande uttrycket i målningen ger möjlighet till många olika tolkningar och associationer. Intressant är också att konstnären här använder sig av olika tekniker i sitt skapande, han målar och skrapar på ytan samt använder sig av sand i färgen för att generera intressanta ytskiftningar. Dessa tekniker kan man även se i andra målningar från tiden, som exempelvis ”Dramats födelse” - även den från 1939. Rent formellt håller han kvar mycket av kubismens stränghet och målar med kristallklar form och suggestiv färg. Inom Halmstadgruppen ville man gärna förena realism med surrealism och inte helt bryta förbindelsen med den upplevda världen. I stället ville man ladda den och så att säga skapa en scenografi för sina upplevelser.