Marc Chagall

Marc Chagall, ursprungligen Mojsje Zacharovitj Sjagalov, började sitt liv Vitebsk, Vitryssland 1887 i en by som sett i princip likadan ut sedan medeltiden och avslutades i en annan del av världen bortom två världskrig, förintelsen, en månlandning och en konstrevolution. Från armod till exempellös framgång. Chagall förblev ändock densamme, han var genomgående en drömmare, romantiker och skönhetsprofet. Två gånger i livet mötte han kärleken. Första gången i Bella Rosenfeld (som dog 1944), andra gången i Valentina Brodsky, som han gifte sig med 1952. I motsats till den andre store 1900-talskonstnären Picasso, med sina många relationer och otaliga anonyma kvinnogestalter, är det kring dessa två kvinnor som Chagalls liv och skapande kretsar.
”Nu sur Coq” avbildar två för Chagall välkända och återkommande motiv, den nakna kvinnliga modellen och tuppen. Tuppen har i Chagalls måleri tolkats som hans eget alter ego i djurens värld, en symbol som¬ är kraftfull, robust och vital. När tuppen visas samman med omfamnade par ses den som en symbol för kärleken och fruktbarheten. I denna konstellation är tuppen avbildad samman med en naken kvinna i en pose som påminner om någon som dansar.
Verket är utfört 1957 när Chagall står på höjden av sin karriär och agendan är fulltecknad av utställningar och offentliga uppdrag över hela världen. Vad som pågår i konstens epicentrum, som gjort en gradvis förflyttning från Paris till New York, intresserar honom visserligen, men annat är viktigare. Över huvud taget kan man konstatera att Chagall alltid förhöll sig obunden till konstens radikalism. Mystiken hämtade han från sina ryska-judiska religiösa rötter, färgerna från fauvisternas hedonism. Det fria formspråket och kraften i berättarglädjen är hans egen uppfinning. Chagall kan sägas personifiera den absoluta syntesen mellan den makalösa berättelsen om det ryska avantgardets födelse och påverkan på den parisiska konstrevolutionen.
1907, då Chagall var 20 år, flyttade han till Sankt Petersburg och började på kejserliga konstföreningens skola med den berömde konstnären Nikolaj Roerich som lärare. Chagall fortsatte sina studier i Sankt Petersburg till 1910. Några år senare flyttade han till Paris där han umgicks flitigt med konstnärerna i Montparnasse. Under andra världskriget tvingades Chagall och hans familj att fly från Paris. De gömde sig i Villa Air-Bel i Marseille där de fick hjälp att fly vidare genom Spanien och Portugal.
1941 bosatte sig familjen Chagall i USA som blev deras fristad. 1946, nu som änkling, återvände han till Europa och 1949 flyttade han till Provence i Frankrike. Under 1940-talet återupptäckte han den vitala energin i färgen och hans konst briserade i en livsglädje inspirerad av kärlek. Figurerna får kurvigare former och färgerna blir starkt lysande. 1952 gifte Chagall sig med Valentina Brodsky, ”Vava”. Paret reste ofta till Grekland och 1957 besökte han Israel där han 1960 skapade ett fönster av färgat glas till synagogan i Hadassah University Clinic i Jerusalem, 1966 uppförde han även konst för det nya Knesset. 1997 grundades ett museum i Chagalls namn i hans barndomshem på Pokorovskaja ulitsa 29 i Vitebsk.