Ragnar Sandberg

Efter en resa till Frankrike i slutet av 1930-talet återvände Ragnar Sandberg till Göteborg fylld av beundran för Pierre Bonnards poetiska måleri och sensuella färger. Hans planlösa men iakttagande vandringar i stan ledde honom ofta till hamnen. Han tar ofta upp det av andra negligerade och skapar på så sätt sin bild av hemstaden. Staden var för honom ett mysterium och inget fick lämnas åt slumpen. Han använde sin fantasi och skildrade det sjudande livet i ett poetiskt ljus, precis som han lärt av Bonnard. Den uppsluppna koloriten dämpades av jordfärger och sotiga skuggor, färgen är utspädd som akvarell och på den laserade duken tecknade han med en nästan torr pensel.
I Sandbergs tidiga måleri på 1930-talet var människor relativt sällsynta besökare. Men i Göteborgsmotiven från det tidiga 40-talet är de som en del i bilden, de dyker upp ur vimlet och försvinner igen, anonyma. Bertil Sundborg har beskrivit stadsmåleriet från denna tid: ”…man får ett intryck av att han nu medvetet gick in för att begåva den motvilliga staden med ett ansikte. Det är typiskt för honom att han tar upp vad andra föraktat, det är som om det lockade honom att finna värde just i det”. (Ulf Linde ”Ragnar Sandberg”, 1979, sid. 52).
I auktionens målning med motiv från Lilla Bommen leker Sandberg fram sin färgsprakande vision av en ”alldaglig företeelse på kajen” – så underhållande och icke-anekdotisk som bara han kan vara. Vid 40-talets början målade han flera nattbilder från hamnen och Lilla Bommen, och han lockades av livligheten vid denna plats i staden. Lilla bommen var en tullstation som reglerade trafiken till och från Göta Älv och var ett viktigt trafiknav. Härifrån utgick kanalbåtarna till Göta Älv och Göta Kanal och därtill var Lilla Bommen porten in till Östra Hamnkanalen (Stora Bommen låg längre ut och reglerade trafiken i den stora hamnkanalen). Som den poetiska målare Sandberg var hade han förmågan att se allt det alldagliga som vardagen bjuder i ett nästan sagolikt skimmer.
Målningen är ett fint exempel på Sandbergs ”hastiga blick-måleri”, när det är som bäst, där det ögat såg var det väsentliga – intrycket, illusionen var det bärande elementet. Den är också ett stycke göteborgshistoria, under 1930-talet började man fylla igen Östra hamnkanalen och stadsbilden kring Lilla Bommen förändrades. Kanaltrafiken flyttades och en annan typ av hamn växte fram. Icke desto mindre kom Lilla Bommen att i hela Sandbergs produktion utgöra en central plats och hit återvände han ständigt för att söka inspiration och utmaning i sitt måleri.