Richard Mortensen

1946 organiserade Auguste Herbin en utställning med konstruktiv konst på Salon des Réalités Nouvelles i Paris. Utställningen blev ett genombrott för den geometriska konstens återkomst. Vid samma tid började artiklar och böcker att publiceras som beskrev den konkreta konsten. Konstnärer som Sonia Delaunay, Jean Gorin, Antoine Pevsner och Auguste Herbin blev internationellt uppmärksammade och kom att få stort inflytande på den samtida konstscenen. Vid sidan av Salon des Réalités Nouvelles blev Galerie Denise Renée i Paris av kanske ännu större betydelse för den ”geometriska abstraktionen”. Hos Madame Renée samlades internationella konstnärer, som Victor Vasarely, Serge Poliakoff tillsammans med många skandinaver, svenskarna Olle Baertling, Christian Berg, Arne Jones, Olle Bonniér, Lennart Rodhe och danskarna Robert Jacobsen och Richard Mortensen. I denna krets framstod Richard Mortensen snabbt som en ledare för gruppen och konstriktningen. De geometriska formerna blev basen för rörelsen som också kom att använda olika organiska och kristalliska former. Richard Mortensen hade efter studentexamen i Köpenhamn tillskansat sig en bred utbildning inom gestaltpsykologi, religionshistoria och filosofi samtidigt som han ägnade sig åt ett avantgardistiskt måleri. Redan 1934 hade han en betydande roll bland de danska konstnärer som samlades i gruppen ”linien”. De målade i en stil starkt påverkad av psykoanalys och surrealism. Efter andra världskriget förändrades Richard Mortensens stil, detaljerna försvann till fördel för de geometriska formerna och kompositionerna präglades av stora färgfält med avskärmande starka linjer. En stark expressivitet exploderar ofta från dukarna, trots eller kanske på grund av, de linjära och geometriska avgränsningarna. Mortensen mest betydande verk tillkom i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet.
"Vire" är utförd år 1955 och är typisk för Mortensen, med de karakteristiska geometriska fälten i stark kolorit. Färgernas intensitet och kompositionens raffinerade formspråk har rötter i den ryska konstruktivismens konst från 1900-talets början samt konsten i Bauhaus, men även i Fernand Léger och Piet Mondrians strama kompositioner.