"Berg"
Signed Jan Håfström and dated 1970. Acrylic on canvas 202 x 104 cm including the original frame.
Göteborgs Konsthall, "Närvarande", autumn 1970.
Kulturhuset, Stockholm, "Svensk Prisma", 1974.
Rooseum, Malmö, "Katarina Frostenson. Jan Håfström", 1994.
Moderna Museet, Spåvagnshallarna, Stockholm, "Katarina Frostenson. Jan Håfström", 1995.
Illustrated in the exhibition catalogue, Rooseum and Moderna Museet, "Katarina Frostenson. Jan Håfström", 1994-95, p. 78.
I Jan Håfströms barndomsteckningar fanns resebeskrivningar och äventyr. Drömmar om andra kontinenter och världar.
Förhållandet till naturen i konsten har förändrats genom tider och konstriktningar.
Från romantikens realistiska och storslaget andliga måleri till popkonstens distanserade bilder av natur.
Samma år som Jan Håfström målar ”Berg” reste han till New York och inledde samtalet med alla nya idéer i konsten, den experimentella filmen, landart, dansen, musiken, den abstrakta expressionismens efterdyningar och postminimalismen. Han mötte Öyvind Fahlström, Gordon Matta Clark, Robert Smithson och Susan Weil m fl i ett sjudande, sprudlande konstliv. Det var en omvälvande tid i konsten där nya tekniker prövades och gamla gränser rycktes upp.
Popkonsten tog till sig reklamens, filmens, medias och serietidningarnas uttryck och införlivade dem i konsten. Den gryende postmodernismen bidrog med ett annat seende där bilden är ett språk och delarna prövas och slipas om för att passa den nya tidens berättelser. Håfström återvände till Sverige och delade med sig av det han sett och upplevt.
I målningen ”Berg” finns bilden av ett berg. En hägring av ett snöklätt berg någonstans. Ett minne från en resa eller dröm, mellan språk och natur,
En bild mellan måleri och föremål.
Som ett avlägset eko tronar berget där, långt från människor och samhälle.
Berget är beskuret i sitt perspektiv med trädgränsen som bas och den snöklädda toppen i en uppåtsträvande vågrörelse från jordens inre upp och ut mot rymden.
Stilla och tyst ligger berget där förenklat och avskalat i bilden. En bild som kan läsas av alla oberoende av språk, erfarenhet och tid.
Monica Nieckels
Ever since the 60s, Jan Håfström has been an important and clearly shining star in Swedish art and culture. He graduated from the Academy of Fine Arts in Stockholm and painted "The Forest", 1968 and later "Grandmother", 1972, both of which have become classics and can be seen in the Moderna Museet's collection.
In 2001, he surprised the Swedish art public with the exhibition "Walker", at Färgfabriken in Stockholm. Out of the abstract, quiet, minimalist comes Mr. Walker and his fictitious, eventful world. Elements of childhood adventures and images depicting the disguised Mr. Walker aka the Phantom are in the paintings. This time in the form of cut-out, enlarged details. Like scenery that for once has the main role, the stories and adventures return in fragments and form a new story, about how it was and how it came to be. But Walker also moves in the same world as A. Böcklin's "Island of Death" 1880s and Joseph Conrad's "Heart of Darkness" from 1902. In the darkness of romance, death is fought and the creative power of life is allowed to win and triumph. In the story about Walker, Håfström combines the abstract canvases and the moods of the objects with the stories that were decisive and strongly influenced his life. The journey of childhood comes back in stripped down and renewed form.
Read more