Asmund Arle

Viveca Wessel skriver om motivet:
"I november 1969 strax innan placeringen i Fredriksdals bostadsområde i Helsingborg ställdes skulpturen "Häst som rullar runt" ut på Galleri Heland i Stockholm. De boende i Fredriksdal hade mycket delade meningar om skulpturen. Konstvetenskapliga institutionen i Lund gjorde en undersökning om vilka skulpturer de boende gillade mest respektive minst. Den utföll inte till fördel för Arles skulptur. Den mest populära skulpturen i undersökningen föreställde björnungar enligt Asmund själv. Han var van att möta motstånd. Han ville också att hans verk skulle ses och uppmärksammas. Det gjorde ingenting om folk inte gillade det han gjort, De brukade förr eller senare försvara sin skulptur, om någon ville flytta på den. Ett stort problem för de boende i Fredriksdal var att hingsten var för 'naken'. Den hade ett för synligt könsorgan och ansågs därför olämplig för barnen, som använde den som lekskulptur och klättrade på den. Ännu så sent som på åttiotalet diskuterades placerings av verket. Det är ett av Asmund Arles centrala verk, en mästerligt genomförd och genomarbetad skulptur, vars idé hade sin upprinnelse så tidigt som på 1950-talet i ateljén i Blackeberg. Utgångspunkten är glädjefylld. En hingst som släpps ut på bete och rullar sig runt i friheten. Den stora skulpturen fick i sin nya bearbetning en helt annan framtoning: Den har en oerhörd tyngd och en expressiv strävan att upphäva denna i sin tyngd. Den innehåller kraftfulla markerade riktningar ut ur sitt skulpturala centrum.. Det groteskt deformerade huvudet reser sig, som i en sista kraftansamling, blir ett med ett skri ur djupen, som får en att associera till hästen i Picassos Guernica. Den plågas, vrider sig, skräms och kämpar desperat för att komma på fötter."