Erik Olson

Erik Olson är utan tvekan den store målaren i Halmstadgruppen. Hans studietid hos Léger är så framgångsrik att han tillsammans med Otto G Carlsund och danskan Francisca Clausen får måla upp stora oljemålningar efter Légers skisser. Påverkan från Léger är stor, även om Erik uppvisar en självständighet som inte är vanlig hos Légers övriga elever. De kompositioner som Erik utför under de senare åren på 20-talet har alltid uppskattats av den svenska publiken, även om de i viss mån är utförda innan den riktiga självständigheten inträffar under åren 1928-1933. Detta är en avgörande period i Eriks skapande och sammanfaller med förlovning och bröllop med den unga svenska målarinnan Solvig Sven-Nilsson som studerar hos André Lhote och Bissière.

Erik Olson reser till Paris 1924 och börjar studera för Fernand Léger. Han gör även flera studieresor runtom i Europa där han bekantar sig med de äldre mästarna Giotto och Cimabue samt samtida konstnärer som Kandinsky. Efter att ha varit hemma i Sverige för att skaffa mer pengar återvänder Olson till Paris 1927 och fortsätter utforskningen av konstscenen i Paris. Nu är det mer purister som Piet Mondrian och Christian Berg som inspirerar. Lèger låter Olson bli en av sina personliga medarbetare och han får även ställa ut som ende skandinav på utställningen ”Mondrian, De Stijl, and their impact” på Marlborogh Gallery i New York 1964. Utöver denna utställning ställer Olson ut regelbundet i Paris tillsammans med Otto G. Carlsund och Christian Berg. I november 1928 ställde trion ut i Göteborg tillsammans med GAN. Med anledning av denna utställning skrev Jan Torsten Ahlstrand följande i SDS 1986: "Det var ingen tillfällighet att GAN till medutställare i Göteborgs konsthall 1928 valde Christian Berg, Otto G. Carlsund och Erik Olson - de främsta i den tidens svenska avantgarde."

Den aktuella målningen blev till efter Olsons giftermål med konstnären Solveig Sten-Nilsson 1929. Parets bröllopsresa gick genom Spanien och fortsatte till Valldemosa på Mallorca. Olson försöker i sina verk från den här perioden få fram en känsla av ändlöshet: "Jag kallar det själv ett problem med fjärde dimensionen då min bild - förstorad - av åskådaren faktiskt fordrar ett visst tidsmonument för att ögat skall kunna överblicka tvenne skarpt accentuerade former. Det roar mig att laborera med nya uttryckssätt - att uppdela bildytan nästan oharmoniskt, såsom t.ex. att upplägga formerna i ett system av varandra tangerande spetsar - eller att arbeta med vitt skilda objekt, fragmentartat och transparent skärande varandra". (Utdrag ur brev från Erik till Egon Östlund den 4/3 1929).

Hemresan går genom Toledo och Madrid innan paret i början av april åter är i Paris. Resan får stor betydelse för Olson som upplever en nytändning och ett friare förhållningssätt till det egna uttrycket. Han fortsätter att måla motiv från Mallorca. I slutet av juli skriver Erik till Egon: "Jag vet knappast om jag nu längre gör skäl för namnet kubist. Det är egentligen alltsedan min tyfoidsjukdom jag helt kastat om min form och blivit friare i rytmen. Det är frukterna av spekulationerna mellan lakanen... kompletterade av arbetet under vistelsen på Mallorca. Den rullande form jag nu laborerar med har i mina allra senaste arbeten drivit mig till en motsvarande behandling av färgytan. Jag har t.ex. snart avslutat en stor tavla - en ovalkomposition av samma ämne som Mallorca I. Här har jag sökt ge färgen en levande struktur och ondulerat ytan för att undgå affischverkan som det lätt blir genom ytmåleri…"

Upptäckten av surrealismen skapar friare möjligheter för Eriks vidare utveckling och 1931 utför han den aktuella målningen "Kvinna I - landskap Mallorca". Erik skapar här en valörmålning som sammanfattar hela hans konstnärskap fram till målningens utförande.