Diane Arbus

Historien om Diane Arbus innehåller ett fantastiskt konstnärskap, ett tragiskt slut och stora postuma framgångar. Arbus hör till förgrundsgestalterna inom den amerikanska svartvita fototraditionen. Hon utvecklade dess form och estetik mot ett mer personligt och konstnärligt uttryck. Hennes bilder har ett tydligt personligt språk och visar på fotografiets möjligheter och kraft.
Diane Arbus fotograferade främst människor hon upptäckte på sina promenader i New York City. Hon sökte sina motiv bland de som levde på gränsen till den sociala acceptansen, prostituerade, transvestiter, flyktingar, excentriker men tog även bilder av barn, tvillingar och vanliga människor ur medel- och arbetarklassen i okonventionella poser. De mest kända bilderna är från 1950- och 60-talen.
Arbus hade förmågan att få sina modeller att öppna sig inför kameran, utan att sentimentalisera eller ignorera deras brister, hon tyckte om och beundrade dem på ett ärligt vis. Arbus sökte kontakt med människor som intresserade henne, byggde upp ett förtroende och fick på så sätt tillåtelse att ta iscensatta porträtt som är mycket personliga och kraftfulla i sina uttryck. Hennes arbetsmetod liknade den som hennes lärare, Lisette Model och vår svenske mästare Christer Strömholm hade. Fotografi var för dem inte ett yrke utan ett sätt att leva.
Diane Arbus kommer sina motiv nära, både bokstavligt och känslomässigt och det är därför hennes porträtt är så starka. Det som chockerar är intimiteten. Hon har sagt att ”om jag står framför något, istället för att arrangera det så arrangerar jag mig själv”. Hon hittade instinktivt rätt perspektiv att fotografera från.
Diane gifte sig vid 18-års ålder med den framtida skådespelaren Allan Arbus. De arbetade under 1940-och 50-talen som ett framgångsrikt fotografteam inom mode- och reklamvärlden innan de skiljde sig 1959. De fick tillsammans två döttrar, Doon och Amy. Parallellt fortsatte Diane Arbus med sitt eget fotograferande. Det var efter att hon träffat Lisette Model 1956, och gått en kurs hos henne som Diane Arbus utvecklade sin egen personliga och konstnärliga stil.
Hon tilldelades Guggenheims stipendium 1963 och 1966 för sina icke-kommersiella bilder och samma museum arrangerade hennes första museiutställning 1967.
I Juli 1971, vid 48 års ålder, begick Diane Arbus självmord. Redan följande år hade MoMa i New York en retrospektiv utställning med hennes verk. Samma år, 1972, var Diane Arbus den första amerikanska fotograf någonsin att representera USA vid Venedigbiennalen. Diane Arbus hade ett tätt samarbete med sin kopist, Neil Selkirk. Det är endast han som får ta fram hennes bilder. Alla bilder som framkallats och sålts efter Diane Arbus död är signerade av dottern Doon Arbus och kopierade av Selkirk.
”A photograph is a secret about a secret. The more it tells you the less you know”.
Citat Diane Arbus