Albin Biblom

Utställningen ”Curiosity and Control” är skapad ur Bibloms dokumentärfilm med samma namn som visades på SVT K-special hösten 2019. Sviten "Curiosity and Control" har bland annat visats på Galleri Axel, Stockholm, 2019, Dunkers Kulturhus i Helsingborg, 2020, Abecita Pop Konst & Foto, Borås 2021. Framöver kommer bilderna att visas på Västerbottens museum i Umeå under 2022.

”Curiosity and Control handlar om vår grundläggande mänskliga drift att bemästra det farliga. Allt sedan assyrier och babylonier har segerherrar i triumftåg visat upp sina besegrade fiender i all deras vildhet och farlighet. Det har vi egentligen aldrig slutat med. Kolmården, Skansen, Eskilstuna och London Zoo är våra moderna triumftåg. De stora rovdjuren lockar den stora publiken. Dem man vore chanslös mot. Biologiska museet, Naturhistoriska riksmuseet, kuriosakabinett och dioramor, läroverkens vitrinskåp med skelett, formalinburkar och uppstoppade djur, är tidigare epokers triumftåg. Den vita tigern är djurparkens motsvarighet till indianerna i Buffalo Bills Vilda västern-show.
Först kommer oskadliggörandet, sedan katalogiseringen och därefter nostalgin. Först soldaterna och schaktmaskinerna, sedan antropologerna och biologerna med sina måttband, och allra sist kommer Disney: egentligen är det vi själva som besegrats, en del av oss själva som tämjts.

Det vackra och harmoniska i Albin Bibloms estetik; den klassiska kompositionen; bildernas patina, kopplingen till fotografins tidiga historia – storbildsformat, komplicerade framkallnings- och kopieringsprocesser – vaggar in betraktaren i ett bedrägligt lugn: som om vi befann oss i det förflutna, i samlandets tvångsneurotiska men ändå tryggt bekanta värld. När vi fattar är det försent att värja sig: det är vår egen blick vi möter, det är vår egen framtid vi ser.

Curiosity and Control skildrar sista steget i en sådan process, när människan tar sin dominans för självklar och oroas av den. Ju längre bort naturen kommer från vår vardag, desto mindre reellt blir hotet från den, och desto mindre reell blir också vår underhållning av att dominera den. Ingen luggsliten björn kan ändå mäta sig med ett tredimensionellt kosmorama där vi får titta rätt in i tigerns eller vithajens vidöppna gap, med digitala storbildsskärmar och virtuella verkligheter. I naturen är det betydligt glesare mellan sensationerna än på Discovery Channel.

Fotograferandet är samtidigt ett sätt att äga och ett sätt att avstå från att äga, ett sätt att döda det man åtrår och ett sätt att låta bli. Ett fotografi räddar sitt föremål från döden. Ett fotografi räddar sitt föremål till döden. Att den dubbelheten framgår bättre i engelskan blir man påmind om i Curiosity and Control, där samma verb – to shoot – används både för att avbilda något med kamera och att skjuta ihjäl det med gevär.
Ordnandet var ett sätt att upptäcka världen, den zoologiska trädgården ett prov på hur vi måste få fängsla det vi själva fängslas av; människans inrotade behov att göra om den egna blicken till en bur för det den betraktar. Att se bara med ögonen var inte tänkbart: se gjorde man framför allt med händerna som grep, fångade, dödade, flådde.
[…]

Foton får levande att se döda ut, foton får döda att se levande ut. Foton visar på en punkt i tiden där skillnaden mellan dessa båda tillstånd inte längre är det centrala. Vad fotot säger är något annat, ovedersägligt: alla på denna bild har någon gång levt. Albin Bibloms bilder sällar sig till post mortem-fotografin i den meningen att de föreställer djur som inte längre lever, men som ser ut att leva i det ögonblick fotografen tog bilden, vilket av allt att döma bör ha varit för mycket länge sedan. Han ger dessa uppstoppade varelser illusionen av liv genom att flytta sig själv bakåt i tiden. De har också levat.
Det var definitivt begäret i en människas blick som tog deras liv en gång. Men nu är det en människas blick som gör dem levande igen, om så bara i silvergelatinets form så står de ändå definitivt levande inför våra ögon. På så sätt innebär Curiosity and Control en form av försoning. Genom Albin Bibloms försorg släpps människan för en stund tillbaka in i Edens lustgård, och får inbilla sig att hon åter ingår i skapelsens gemenskap – åtminstone så länge hon bara kan täppa till näsan för den bedövande instängda doften av formalin och damm.”

Citat Kristoffer Leandoer galleriaxel.se