"Ingens hundar"
Signed SH and dated -64. Canvas 68 x 94 cm. Verso marked Hundar III.
Stockholms Auktionsverk, Åke Andrén Collection, September 21, 2011, catalog no. 52.
När Moderna Museet en gång lät besökarna rösta fram den populäraste målningen vann Hilding Linnqvists "Torget i Chinon", på andra plats kom Staffan Hallströms "Ingens hundar".
Vi är många som kan känna igen oss i de tre hundarna som, trots att de är tre, uppfattas som ensamma och övergivna. Den typiskt Hallströmska gula färgen bidrar till den intensiva spänningen och det är nästan omöjligt att inte fastna framför målningen. Hallström instämmer när vännen Stig Johansson jämför Staffans hundar med de svarta dito som förekommer i Strindsbergs dikt Chrysaëtos (utställningskatalog, Staffan Hallström, Olle Nymans ateljé, 2003):
Vad sjunga de svarta hundarna?
De sjunga väl icke ut lik?
De sitta i klunga,
och tjuta och sjunga,
halsarne sträckta,
öronen stäckta.
Nosarna heta och torra.
Hallström har känt liknande ensamhet och övergivenhet. Han jämför också tjutet hos sina hundar med andra tjut i konsthistorien som till exempel i "Skriet" av Edvard Munch, en konstnär som stod honom mycket nära. Hallström fortsätter: "Hans och människornas ensamhet i "Flickorna på bron", "Vampyren", "Pubertet" - utlämnandet och torgskräcken. Det är på det torget mina Ingens hundar står som staty av övergivenhet."
Hundarna fick också symbolisera oron och osäkerheten i Europa efter andra världskriget. Den första "Ingens hundar", som finns i flera varianter, målades 1953.
"Ingens hundar" går också att applicera på Hallströms privata liv. Efter skilsmässan 1955, försvann de tre döttrarna tidvis ur hans liv och lämnade kvar en känsla av övergivenhet och ödslighet.
Alltsedan den stora genombrottsutställningen på Konstakademien 1961 skulle Hallström återkomma till detta motiv under hela sitt liv.
Staffan Hallström ingick i Saltsjö Duvnäsgruppen som i perioder bodde på Olle Nymans Övre gården tillsammans med Evert Lundquist och Roland Kempe. Det var fyra skilda karaktärer vars gemensamma nämnare var platsen de bodde på. Där till exempel Evert Lundquist målade pastost och med solitära figurer och föremål, arbetade Hallström med transparenta lager och återkommande figurer i relation till varandra.
Referenserna till äldre mästare som Delacroix, da Vinci och Uccello finns närvarande i Hallströms kompositioner parade med hans alldeles egna färgton och uttryck.
Stephan Hallström supported his painting style with a strong expressive foundation. His paintings arose partly through its materials, but also through his inner psyche. The motifs took shape slowly and rather painstakingly. He revised, sketched anew, and painted over until he finally found a composition and color scheme that had the balance and expression he was seeking. Hallström drew inspiration from Delacroix, Rubens, Goya, and Hill's disease drawings. There is also a trace of Giacometti's drawing of figures and the depiction of intense emotional states.
In Hallströms art the sketching process is very important and his paintings radiate as much line work as painterly poetry. For the artist, revisions were crucial to the final result, and the fact that the creative process is allowed to remain in the finished work makes his paintings still feel very present.
The first version of "Ingens hundar" came in 1953. The artist personifies the dogs which have grouped themselves to protect each other from the greater world. Tall and alert, the dogs raise their gaze to their surroundings and they sniff as much danger as fresh morning air. In this tension of opposites, we find the synthesis of Hallström's painting.
Stig Johansson writes in his book about Staffan Hallström "The ideas and emotional states that drove the creation of "Ingens hundar" made these paintings some of the most original in Swedish art. His motifs and visual concepts remain so unique that they can hardly be compared to anything else."
Read more