Carl Johan De Geer

Den 29 april 1967 är ett anmärkningsvärt datum i den moderna svenska konsthistorien. Vad som inleddes som en konventionell vernissage kom att utvecklas till den berömda s.k. "Kalabaliken på Karlsson". Carl Johan de Geer och dåvarande hustrun Marie-Louises numer legendariska utställning på Galleri Karlsson beskrivs av galleriägaren Bo Karlsson själv så här: "Vernissagen var en fantastisk tillställning med en blandning av konstnärer, modeskapare, författare, artister, mediafolk, intellektuella, politiker, makthavare, nobless, till och med kungahuset var representerat. Men framförallt fanns där många radikala ungdomar, vietnamrörelsen och alla andra rörelser, anarkisterna ej att förglömma. En salig blandning således. På en av väggarna hängde två utsökt klatschigt vackra och slagkraftiga litografiska blad och en affisch av Carl Johan. På den ena liton hade han skrivit Vägra Vapen och på den andra hade han målat en svensk flagga, mitt i korset hade han skrivit KUKEN och så stod det Skända Flaggan, Vägra Vapen, Svik Fosterlandet. Dessutom brann flaggan. På affischen hade han skrivit USA mördare och bytt ut stjärnorna i den amerikanska flaggan mot hakkors. De två litografierna fanns i tjugofem ex vardera och var numrerade och signerade. Pris 25:-. Hur många USA mördare som fanns är osäkert. En del av dem var signerade, men inte numrerade. De kostade 5:-. På vernissagen rönte dessa grafiska blad stor uppmärksamhet och blev upphovet till många diskussioner. Den dåvarande konungens överceremonimästare var där, Joen Lagerberg, och han muttrade att släkten de Geer alltid skulle utmärka sig på ett eller annat sätt. Kungens adjutant, viceamiral Stig H:son Ericson var också där och när han fick syn på detta speciella blad, skrockade han förnöjt. Stämningen blev kolossalt uppåt. De tre bladen uppmärksammades alltmer. En av de närvarande var dåvarande intendenten, sedermera chefen, för Nationalmuseum Per Bjurström, Sveriges kanske främste expert på grafik. Han blev så förtjust att han bad att få ta med sig ett exemplar av varje eftersom Nationalmuseum skulle ha inköpssammanträde följande måndag. Det fick han. Kvällen avslutades med en fest med mycket folk". Det blev, emellertid, en rejäl "baksmälla" dagen efter. När Bo Karlsson, Lars Hillersberg och Carl Johan de Geer dagen efter kom för att öppna galleriet möttes de av gallerimedarbetaren Åke Holmqvist som berättade att polisen, som mottagit anmälningar om att uppviglande konst ställdes ut på galleriet, varit där och beslagtagit ett flertal verk. Jourhavande åklagare hade beslutat om beslag och polis assisterade av låssmed hade efter tillträde till galleriet beslagtagit totalt 61 blad med motiven "Vägra vapen", "Skända flaggan" och "USA Mördare". Emellertid hade ordningsmakten missat några blad som var undanlagda inne på kontoret. Dessutom hade de Geer själv ytterligare några hemma vilka han tog ned till galleriet för att i viss mån ersätta de som redan konfiskerats. Den 8 maj inställde sig gallerist samt konstnär till förhör hos kriminalpolisen. Den 11 maj kom polisen till galleriet för att överlämna ytterligare handlingar i ärendet. Det bar sig då inte bättre än att de uppmärksammade de kvarvarande bladen vilka var uppsatta i galleriet. Lokalerna genomsöktes således ännu en gång och nya beslag kunde göras. Denna gång beslagtogs totalt 18 blad med motiven ifråga. Vid denna tidpunkt lades åtalet mot Bo Karlsson ned och man inriktade sig helt och hållet på Carl Johan de Geer. I Stockholms rådhusrätt den 6 september 1967 dömdes de Geer till 75 dagsböter à 15 kronor för skymfande av rikssymbol, skymfande av utländsk rikssymbol samt uppvigling. Straffet fastställdes av Svea hovrätt den 7 juni 1968 och gick därefter vidare till Högsta Domstolen där ärendet emellertid aldrig togs upp. De Geer tog illa vid sig av domen och bad att få behålla de grafiska bladen men fick från Kung. Maj:t följande besked: "Litografierna är av sådan beskaffenhet att de skola till förebyggande av vidare brottslighet förverkas". Bladen eldades upp av polisen (ev. med undantag av ett blad vilket, ryktesvis, behölls till Polismuseet och dess avdelning för beslagtaget bevismaterial). Just detta förverkande samt förstörande av de aktuella bladen har kommit att upphöja motiven till något legendariskt samt ouppnåeligt inom den svenska samtidskonsten. Det exakta antalet blad har heller inte helt fastställts. Med stöd av polisens officiella beslagsprotokoll kan konstateras att totalt beslagtogs: 37 st. "Vägra vapen", 31 st. "Skända flaggan" samt 11 st. "USA mördare". Bo Karlsson mindes ett antal år senare följande: "Bladet 'Skända flaggan' är numera mycket berömt, ofta avbildat i olika sammanhang. Det trycktes från början i 25 exemplar samt 9-10 provtryck, Epreuve d'artist märkta. 25 stycken av dessa beslagtogs vid polisens första razzia på galleriet den 30 april. Men polisen återkom ytterligare en gång till galleriet Den 11/5 då man hittade ytterligare 5 exemplar av "Skända flaggan" som var undanlagda till köpare och som polisen missat vid första besöket. Alltså beslagtogs 30 st. exemplar av hela upplagan på 34-35, något oklart vilken av dessa siffror som är den rätta. 1 exemplar finns på Nationalmuseum i Stockholm. 1 exemplar finns på Polismuseet i Stockholm. 1 exemplar finns hos mig i Göteborg. 1 exemplar fanns hos Rolf Åsard. Möjligen finns ytterligare ett exemplar någonstans, detta är dock osäkert. Förhållandet med bladet 'USA mördare' är högst osäkert. Den trycktes i en mycket liten upplaga. Kanske 20 ex. 11 stycken brändes upp av polisen. Kanske finns 9 exemplar ute, men jag tror inte det". Klart framstår, emellertid, att det är synnerligen ovanligt att samtliga dessa tre sägenomspunna blad bjuds ut till försäljning vid ett och samma tillfälle. Att objektet ifråga, förutom de tre bladen, också innehåller inte bara utställningsaffischen (i sig en konsthistorisk klenod) utan även Svea hovrätts originaldom från den 7 juni 1968 motiverar med all rätt ett påstående som att det är ett stycke svensk konsthistoria som går under klubban. Dock är det denna gång en auktionist och inte en domare som håller i klubban. Hur ser då, avslutningsvis, konstnären själv på det som kommit att kallas "Kalabaliken på Karlsson" med dess efterspel? 2004 skrev Carl Johan de Geer i Aftonbladet: "Det intressanta i fallet är väl att yttrandefriheten för konstnärer inte finns. Konst faller inte under tryckfrihetsförordningen. Konst faller under vanlig strafflag. Att yttra något med hjälp av ett konstverk är detsamma som att stå och skrika i ett gathörn. Man kan bli fälld för uppvigling eller skändande av statssymbol. Nu som förr".