Åke Göransson
For condition report contact specialist
"Peaches" (Persikor)
Signed with stamp Åke G. Executed c. 1923-24. Certified verso by Hanna Göransson and Arne Stubelius. Paper panel 17 x 22,5 cm.
Provenance
Dir. Bertil Trädgårdh.
M. Sc. Yngve Kullenberg.
Thence by descent to the present owner
Exhibitions
Göteborgs konstmuseum, "Hjalmar Gabriels samling", 1949, cat. no 91.
Göteborgs konstmuseum, May 11 - August 21, 1977, cat. no 2
Liljevalchs konsthall, Stockholm, 1977-78, cat. no 3.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Skimrande västkust", 1986-87, cat. no 29.
Traveling exhibition: "Åke Göransson - färgformens mästare", Göteborgs konstmuseum, 2 November 2002 - 26 January 2003, Prins Eugens Waldemarsudde, 8
February - 16 March 2003.
Malmö konstmuseum, 30 March - 1 June 2003.
Literature
Stubelius, 1952, ill. p. 21.
Åke Göransson, Lijevachs konsthall, Stockholm, exhibition catalog illustrated p. 2.
Björn Axlund, "Färgformen - Åke Göranssons liv och konst", Stockholm 2002, illustrated p.40, listed as no. 1 in the catalogue raisonné p. 174.
More information
Åke Göransson föddes i Veddige i Halland 1902. Hans föräldrar var skomakaren Sven Göransson och dennes hustru Hanna. Sven Göransson går bort när Åke är endast tre år och han mor Hanna kommer att spela en viktig roll för Åke, både som familjeförsörjare och som stöd i tillvaron. Åke börjar så småningom arbeta som frisör samtidigt som han tecknar och målar för Hermods. Han trolovar sig med Inga Andersson. 1924 blir Åke Göransson deltidselev på Valands målarskola, men hans knappa ekonomiska situation tvingar honom att arbeta halvtid som frisörbiträde. Han var något av en enstöring, men på skolan ingick han i den krets av unga konstnärer som slöt upp kring läraren Tor Bjurström. Efter en kort period av glädje och tillhörighet börjar tendenserna till mental ohälsa att visa sig. Från 1932 förvärras hans tillstånd, han förklaras sinnessjuk och snart tar han sig knappt ut från sin mor Hannas etta i Landala. Det är också där som de allra märkligaste och intensivaste konstverken tillkommer. Avskild från världen målar han ständigt nya variationer av utsikten mot Egnahemsvägen i Landala, interiörbilder från den lilla enrumslägenheten och ofta finns modern Hanna närvarande i bilden. Kamraterna från Valand intresserar sig för hans dunkla målningar och vännen Ivan Ivarson förmår honom att lämna in tre verk till samlingsutställningen 1933 på Paletten i Göteborg. Utställningen får fin kritik och Göranssons konstnärskap uppmärksammas. Samtidigt går han emot en djup personlig kris och depression, det blir omöjligt att fortsätta måla och samtidigt försörja sin trolovade Inga och dottern Ingrid som fötts 1927. Måleriet de närmaste åren växlar med sinnestillståndet, det dunkla ställs mot det klara, ljuset mot mörkret. I längden kan inte modern förse honom med allt det målarmaterial han behöver och han börjar måla över gamla dukar. 1937 tas Göransson slutligen in på Lillhagen, Göteborgs nya mentalsjukhus. Han är i uselt skick, både psykiskt och fysiskt med en vikt på endast 48 kilo och tuberkulos i lungorna och fullt utvecklad schizofreni. Han kom att stanna där till sin död 1942.
Åke Göranssons konstnärskap hade sannolikt försjunkit i glömska om inte Arne Stubelius gjort ett spontant besök hos Göranssons mor Hanna en sommardag 1940. Stubelius arbetade på en monografi om Ivan Ivarson och ville kontrollera en del fakta. Av en händelse frågade han om det fanns några verk av Göransson kvar i hemmet. Efter några förvecklingar bad modern honom att resa sig ur kökssoffan och de lyfte på locket. Där låg det tätt med målningar, hoprullade, somliga övermålade och hopklibbade. Detta blev början till att Åke Göranssons konstnärskap till slut lyftes fram i ljuset. Genom inköp möjliggjorde Gösta Stenman räddningen av verken. De renoverades, klistrades på pannå och ramades. Utställningen på Modern Konst i Hemmiljö på Strandvägen i Stockholm 1941 mottogs mycket positivt och blev början till stor uppmärksamhet om Göranssons konstnärskap. Endast ett fåtal målningar tillkom på sjukhuset året därpå innan Åke Göransson gick bort i sviterna av mental utmattning och tuberkulos 1942.
Auktionens verk ”Persikor” är utförd omkring 1924 som en studieuppgift för Hermods korrespondenskurs. Det är också det tidigast kända verk som finns upptaget, som nr 1, i verksförteckningen. Penselföringen är mjukt driven i rödlila och grönt. Endast en del av frukterna och de gröna bladen är i-målade. Till vänster syns två halva persikor som inte är helt slutförda. Nils Ryndel beskriver inledningen till utställningen på Liljevalchs konsthall 1977 hur Göransson är stillsam på gränsen till självutplånande i de tidiga studieuppgifterna för Hermods.
Artist
Åke Göransson was born in Veddige in Halland 1902. His parents were shoemaker Sven GÖransson and his wife Hanna. Sven Göransson died when Åke was only three years od and thus his mother Hanna came to play a big role in Åke's life, both as a breadwinner and a support system. Åke eventually starts working as a barbor, drawing and painting on the side for Hermods. He eventually got engaged to Inga Andersson. In 1924, Åke becomes a part time student at Valand's art school, but his tricky economic situation forces him to work halftime as a barbor. He became somewhat of a hermit, but at school he spent time with other artists who railed around their teacher Tor Bjurström. After a short period of stability begins the tendancies of poor mental health show itself. From 1932 his health deteriorates, he is deemed mentally insane, and he finds himself to leave his mothers apartment in Landala. It is from this period that the most interesting and intensive paintings were made. Torn from the world, Göransson continuously paints new versions of his view of Egnahemsvägenin Landala, interiors from the studio flat, with Hannah often lurking in the photographs. His friends from his studies find themselves intranced by his canvas paintings, and his friend Ivan Ivarson convinces Göransson to lend three artworks to the collection exhibition of 1933 at Paletten in Gothenburg. The exhibition is greatly received and brings national fame to Göransson's art. However, he is simultaneously experiencing an internal crisis and depression, and it becomes impossible for im to continue painting, and thus cannot continue to support his wife and daughter Ingrid. After this his artworks fluctuates with his state of mind, the dark is contrasted with the light, light with darkness. In the long run, his mother can no longer continue to support him with all of the art supplies he needs, and he instead begins to paint over old canvases. In 1937 Göransson was finally emitted into Gothenburgs new mental hospital. He was in terrible form, both mentally and physically, since he suffered from tuberkulosis, weighed only 48 kilos, and had full fledged schizophrenia. He remained at the hospital until his death in 1942.
Åke Göransson's artistic career would likely have faded into obscurity if Arne Stubelius had not made a spontaneous visit to Göransson's mother, Hanna, one summer day in 1940.Stublius worked with monographs like Ivan Ivarson and wanted to verify some facts. One time, Stublius asked if there were any more of Göransson's art left in the home. Göransson's mother asked her son to mobe off the sofa, where upon opening the sofa cover, they found the home of Göransson's art. This marked the beginning of Åke Göransson’s artistic career being brought into the spotlight. Through purchases, Gösta Stenman enabled the rescue of the works. They were restored, mounted on panels, and framed. The exhibition at Modern Konst i Hemmiljö on Strandvägen in Stockholm in 1941 was received very positively and marked the start of significant attention towards Göransson’s work. Only a few paintings were created in the hospital the following year before Åke Göransson passed away from mental exhaustion and tuberculosis in 1942.
Read more