Untitled
Signed Torsten. Mixed media on canvas 127 x 126 cm.
Torsten Andersson är en av Sveriges mest mytomspunna konstnärer, hyllad av kritiker och kollegor, en inspiration för många, men också gåtfull och känd för att förstöra det mesta av det han skapade. Hans målningar kan ibland uppfattas som slarviga, men till varje målning gjorde han ofta hundratals skisser och provmålningar. Sedan brände han allt som inte höll måttet. Hans självkritik ledde till att han också kunde “makulera” målningar som varit färdiga sedan många år och visats på flera museer och konsthallar. Lars Nittve skrev som chef för Moderna Museet följande: “Av hundra arbetsteckningar förstörs nittio. De överlevande tio teckningarna ger impulser till hundra nya, av vilka nittio förstörs. Tjugo teckningar återstår. Av dessa förstörs sexton. Fyra återstår. De går vidare i arbetsprocessen, blir målningar, i sig utan garanti om överlevnad.”
Torsten Andersson studerade 1945 vid Otte Skölds målarskola, vid Det Kongelige Danske Kunstakademi 1947 och 1946-1950 vid Konsthögskolan i Stockholm, där han 1960 utsågs till rekordung professor. Han tilldelades Carnegie Art Award två (!) gånger: förstapriset på en miljon kronor 2008 och tredjepriset 1998. Han tilldelades även 1997 års Schock-pris i konst.
Flera av Torsten Anderssons mest älskade och omtalade målningar är från den tidigare perioden av hans konstnärskap, när detta ovanligt stora verk skapades. Hit hör Måsen, Källan, Molnen mellan oss och hans så kallade T-målningar. Efter stora framgångar som konstnär, drog han sig undan och målade inte alls under många år, men hittade på 1970-talet tillbaka till konsten. På 1990-talet donerade han ett tjugotal stora målningar till Malmö Konstmuseum, som har den främsta samlingen i världen av Torsten Anderssons konst. Han är också representerad i flera viktiga privatsamlingar, liksom på Moderna Museet och Nationalmuseum i Stockholm och Helsingborgs Museum.
Torsten Andersson is a Swedish visual artist who was a student at the Royal Institute of Art in Stockholm from 1946-50 and then professor from 1960-66. He has twice received the Carnegia Art Award, winning first prize in 2008, and winning the Chock prise in 1997. Andersson has dedicated himself to an explorative form of painting, seeking what he terms his own language and a new path for painting. In the early 1960s, Andersson reached a breakthrough with his paintings “Måsen” and “Källan”. Later he focused on painting portraits of fictional sculptures. Known for his vigorous self-criticism, Andersson is known for destroying works that he believes don’t live up to his fullest potential.
During his lifetime Andersson exhibited internationally and participated in the 32nd Venice Biennale in 1964 and the São Paulo-Biennale in 1959 och 1983. Retrospective exhibitions of his work was held at Moderna Museet in 1986 and Malmö Konsthall in 1987. His work was featured but not limited to solo and group exhibitions at Gothenburg’s Art Museum (2008), Moderna Museet in Stockholm (2006), Zeno X Gallery in Antwerp (2003), Konstmuseum Bonn (1999), Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk (1997), Malmö Konstmuseum (1995), and Centre Georges Pompidou, Paris (1981).