No connection to server
272
1177302

Marie-Louise Ekman

(Sweden, Born 1944)
Estimate
250 000 - 300 000 SEK
22 100 - 26 500 EUR
22 800 - 27 300 USD
Hammer price
250 000 SEK
Covered by droit de suite

By law, the buyer will pay an artist fee for this work of art. This fee is 5% of the hammer price, or less. For more information about this law:

Sweden: BUS
Finland: Kuvasto

Purchasing info
Image rights

The artworks in this database are protected by copyright and may not be reproduced without the permission of the rights holders. The artworks are reproduced in this database with a license from Bildupphovsrätt.

For condition report contact specialist
Karin Aringer
Stockholm
Karin Aringer
Specialist Photographs and Contemporary Art
+46 (0)702 63 70 57
Marie-Louise Ekman
(Sweden, Born 1944)

"Staden I"

Signed M-L de Geer-Bergenstråhle and dated 1976. Water colour on silk 80 x 100 cm. Including artist frame 90 x 110 cm.

Provenance

Movie director Lars Forsberg. Acquired directly from the artist.

More information

"Signaturen är Marie-Louise De Geer Bergenstråhle, som på alla hennes verk under 1970-talet. Detta var en oerhört produktiv tid för henne. Huvudsakligen använde hon två olika målningstekniker: olja på duk eller gouachefärg på siden. I båda fallen brukar hon använda svarta konturer, som i tecknade serier. Färgen måste torka i innan konturerna målas dit, med en mycket liten mårdhårspensel. Om det är olja är torktiden lång, ca tre veckor, innan konturerna målas. Gouachefärg torkar fortare och konturerna kan målas efter något dygn.
”Staden I” har en väldigt speciell historia. Ekman hade deltagit i en konstmässa i Paris, genom sin dåvarande gallerist Jan Runnqvist, som drev svensk-franska konstgalleriet i Stockholm och Galleri Bonnier i Geneve. Två stora oljemålningar av Ekman förvarades i ett konstlager där en stor brand förstörde en mängd konst, bland annat Ekmans målningar.
Marie-Louise Ekman bestämde sig då för att ur minnet rekonstruera målningen ”Staden I”. Detta skedde med tekniken gouache på siden, i ett något mindre format än den målning som brunnit upp. Stilen är beundransvärt precis. Sidenets färg framträder som den är, i gatans yta. Motivet är typiskt för Ekman vid den tiden. Hon har använt samma gatuidé, med absurda vyer in genom fönster, i filmerna ”Hallo Baby” 1975 och ”Mamma, pappa, barn” 1978. Liksom i många målningar.
Skulpturen i gatans mitt är också mycket typisk för hennes 70-tal. En absurdistisk anti-stil som driver gäck med kulturen.
Färgen rosa har varit, och är, något som hon favoriserat under hela sitt konstnärskap. I hennes senaste utställning, på Galleri Bohman-Knäpper, i oktober 2019, är rosa rikligt förekommande. Under ett långt konstnärsliv, med inslag av chefsroller på Konsthögskolan och Dramaten, har lusten att chockera nu övergått till ett uttalat vemod. Men det väldigt personliga sättet att betrakta världen finns kvar.
Hon ser på vår civilisation, våra liv, våra hem och våra gator som vore hon en skarpsynt iakttagare från yttre rymden. Och denna målning är ett utomordentligt exempel på detta.

Carl Johan De Geer

Artist

Marie-Louise Ekman is without a doubt one of Sweden's most eccentric artists. The consistency in her expression is striking, with a distinctive language that is unmistakably her own.

Ekman's artistry is timeless and continuously relevent. She is a leading and influential artist who often depicts everyday environments, but does not align herself with the absurdist and surrealist art forms. She travels unhindered over artistic buondaries and often ustilises art historical references, incorporating them with pop-culture references. Ekmans konstnärskap har i mycket präglats av hennes anarkistiska och klarsynta angrepp på normalitet som ständigt har manifesterats i en spännvidd som låtit henne ingå i kretsen kring den inflytelserika undergroundtidningen "Puss" och med separatutställningar på Galerie Aronowitsch.

When looking closer at her multifaceted artisty one discovers that she is a recycler. There is barely a motif that is not repeated in more than one context, not a figure that does not stir up déjà vu. One first encounters these elements in objects or paintins, then in movies, tv-seris and radio programmes. Although the media sources vary in theme and tone over the decades, Ekman continues to reference media through her art, and it is thanks to this that Ekman feels forever young.

Read more