Hanna Sjöstrand, Oil on MDF signed and dated 2012 verso
"Bruises No. 10 (Blåmärke: Gabo Camnitzer)". Signed and dated 2012 on verso. Oil on MDF 169 x 122 cm.
Galleri Thomas Wallner, Simris.
Galleri Thomas Wallner, Simris, ”Bruises”/”Adaption”, 9 February - 10 March 2013.
Hanna Sjöstrands målning "Bruises No. 10 (Blåmärke: Gabo Camnitzer)"ingår i en serie om 12 målningar. Sjöstrand bad andra målare att ge henne blåmärken genom att slå henne på vänster överarm. Hon målade sedan dessa blåmärken i formatet 122 x 169 cm. Blåmärkena på hennes arm är borta men målningarna finns kvar som bevis på denna mänskliga interaktion. Det blev sammetsmjuka målningar som lurar ögat med sina till synes oskarpa motiv.
Hela series ”Bruises” visades i sin helhet på Galleri Wallner i Skåne där auktionens målning köptes in av nuvarande ägare. Sjöstrand fick mycket uppmärksamhet för sina målningar. I samband med utställningen skrev Ludvig Uhlbors, dramatiker och performancekonstnär, följande rader:
”Vi formulerar oss till stor del genom att stöta in i varandra. Det är när våra gränser testas som vi blir tydliga för oss själva. Sådana kollisioner lämnar märken efter sig och kanske är det dessa märken som definierar oss?
Intressant måleri lyckas ofta med konsten att förhöja utan att förhäva. Bruises rör sig i den spänningen och erbjuder också ett sammanflätat möte mellan hantverk och koncept. Märkena, och berättelsen bakom dem, växer bortom sig själva och det rum som omger vårt möte. I den expansionen så uppstår det en hissnande diskussion om vad det innebär att vara människa.
Bruises gör därmed intryck men lämnar också avtryck och verket pekar på så vis mot konstens förmåga att både transformera och penetrera. Jag ställs inför den skapande människans verklighet; att vara både givande och mottagande.
Vissa verk gör sig angelägna på två nivåer. De når ut till den grupp som behärskar mediets alla nyanser men också till dem som inte har satt sig in i konstens diskurser.
Hanna Sjöstrand lyckas gång på gång ställa sig där det mötet inträffar, så även i Bruises, och resultatet är ett möte som rör sig från målarna, via Sjöstrands hud, genom timmarna i ateljén, ut ur duken, in i mig och sedan mot den punkt där de försvinner i den köttsliga upplevelseamöba som utgör människoartens samlade erfarenhet.”