Ola Billgren

Ola Billgrens realism har både konsthistoriska och litterära referenser. Han markerar dem tydligt i sina texter, där han refererar till äldre målare, speciellt den nederländske 1600-talsmästaren Vermeer van Delft. Billgren intresserar sig också för den franske författaren Alain Robbe-Grillet som på 50-talet lade fram sina teorier om den ”nya romanen”. I sina litterära verk tillämpar och förfinar författaren idéen om den nya romanen genom att endast skildra vad som sker och undvika intrig, tendens och personteckning. I sina senare verk räknar han med läsarens medverkan för att uppnå sammanhang och begriplighet i texten. Auktionens målning är på så vis en hyllning till författaren.
En text av Ola Billgren, som inleder boken om hans målningar från åren 1963-73, utgiven av Galleri 69 i Göteborg 1973, innehåller stora delar av den tankemassa som ligger bakom hans verk fram till sjuttiotalets mitt. Billgren beskriver själv hur det moderna måleriets skapelse på 60-talet stod maktlös inför det pulserande flödet av ikonografiska tecken: fotografier, annonser, trafikskyltar, planscher, abstrakta konstverk, och seriemagasin. Han beskriver sitt förhållande till Vermeer som en trösterik visshet att ”någon gång tidigare i historien hade en konstnär varsnat en slumrande möjlighet som nu blev räddande och, slog en bro av mänskligt medvetande över årens mörker av glömska fram till vår egen ovissa tid.”
I ”Hommage à Robbe-Grillet” ser vi tydliga referenser författaren men lika tydlig är kopplingen till Vermeers ”Brevet”, målad omkring 1660. Vermeers målning är indelad i vertikala fält, motivet badar ömsom i ljus och ömsom i djup skugga. Det rutiga golvets diagonaler drar blicken från föremålen som är placerade i förgrunden och vidare in till nästa rum. Vi ser tydligt kvinnorna, tvättkorgen, musikinstrumentet och brevet. I auktionens målning ser vi samma vertikala indelning av duken och kompositionen har många likheter. Här finns vid första anblick dock ingen markerad mänsklig närvaro, ingen personteckning. Vi känner dock att någon är i rummet eller har just varit där. Den indikerade närvaron markeras av föremålen, en väska ligger slängd på golvet och ett par brev tycks ha flugit ut på mattan. I spegelbilden av badrummet ser vi tvätten på linan och någon form av aktivitet tycks pågå där. Om vi vill kan vi tolka det röda fältet i förgrunden som en del av en kropp, kanske ett knä, konstnären räknar här med vår medverkan vilket plötsligt ändrar infallsvinkeln och gör personen i bilden till betraktare medan vi själva flyttas ut utanför ramen.