Esaias Thorén

Efter att i början av 1920-talet svarat på en annons i Hallandsposten kom Esaias Thorén i kontakt med Sven Jonson, resultatet blev konstföreningen ”De unga” där Axel Olson fick rollen som lärare. Thorén och Jonson sparade därefter ihop tillräckligt med pengar för att börja på Wilhelmsons målarskola i Stockholm 1925. Mest av allt lockade emellertid Paris och hösten 1926 kunde Jonson och Thorén genomföra deras resa dit. Där bosatte sig vännerna på hotell Primavera i konstnärskvarteren kring Montparnasse och studerade modellteckning vid Maison Watteau där Otte Sköld var lärare. Trots de bådas sparsamhet räckte dock reskassan bara fyra månader innan det var dags att vända åter till Sverige. Innan dess hann emellertid Jonson och Thorén delta i en utställning på ”Maison Watteau” i januari 1927. Den positiva kritiken från utställningen konstaterade: ”Temperament sakna de inte, den tekniska färdigheten är förvånansvärt långt driven. Jag tror löftets stjärna lyser över de båda ungdomarna…”.

Åter i Halmstad utan några besparingar bestämde sig Esaias och Sven att starta en kombinerad reklamateljé och målarskola: ”Ett vindsrum hyrdes och våren 1927 etablerades ’Modern reklam’ där även Axel (Olson) deltog. […] Det festades friskt och humorn strålade från ställets värdar. Lorentzon var nu hemma i Halmstad och deltog i aktiviteterna” (Viveka Bosson, ”Halmstadgruppen. Ett kraftfält i svensk 1900-talskonst”, 2009).

Tillsammans med Sven Jonson, Waldemar Lorentzon, Stellan Mörner och bröderna Axel och Erik Olson bildas den s.k. Halmstadgruppen hemma hos kamraten Egon Östlund i augusti 1929. Trots att gruppen i allmänhet har blivit ett begrepp synonymt med surrealism var det ursprungligen kring ett plangeometrisk och kubistisk program konstnärerna samlades. Auktionens ”Gul och lila bladform” av Esaias Thorén är utförd två år efter det att Halmstadgruppen bildades, samma år som Thorén tillsammans med vännen Sven Jonson flyttade upp till Stockholm. De ingick där i ett matlag med Gösta Adrian Nilsson och kom att arbeta intensivt. I ett brev daterad 10 oktober 1931 skriver Esaias Thorén från Stockholm: ”I torsdags voro vi hos Stellan (Mörner) på ärtor och fläsk och varm punsch. Han har väldigt trevligt och är kolossalt lycklig som gift, det kan Du vara lugn för. Han har målat mycket. Det är något nytt han har kommit till, en del saker verka ofullgångna, en del bra, vi får se vad tiden lider. Själv skall jag börja måla på måndag. Jag har gått in för två saker, som jag hopas ska ge goda resultat: supa ytterst lite och arbeta kolossalt. Arbeta! – det ordet upprepar jag otaliga gånger om dagen för mig själv”.

Thoréns konst ligger vid 1930-talets början i brytningspunkten mellan hans plangeometriska uttryck med influenser från purismen och surrealismens estetik. Thorén beskrev senare sin kreativa process: ”Skapandet är en följd av olika intryck. Den ena minuten vet man inte vad den andra skall föda för färg och form. Jag kan börja med att göra en röd tavla – rätt vad det är blir den grön… Ena dagen längtar jag efter det klara måleriet med rena ytor – nästa dag efter surrealismens fantastiska världar, ena dagen gör jag plangeometri – andra dagen längtar jag efter naturen".