Sigrid Hjertén

Efter Paris-åren och sonen Iváns födelse 1911 skaffade sig Sigrid och Isaac 1914 en stor ateljé vid Stadsgården i Stockholm. Utsikten härifrån kom att bli en stor inspirationskälla för framför allt henne, som var den av de två som hade huvudansvaret för Iván och som därmed var mest bunden till hemmet.

"Iván i fåtöljen", som också har titeln "Interiör", domineras av gula och röda toner med dekorativa element på det blåvita porslinet, draperiet och gardinerna. Mitt i det flödande ljuset sitter Iván avslappnat i en röd fåtölj.

Vanligtvis så målade Sigrid Hjertén sin son Iván som en mycket allvarlig pojke med stora, svarta ögon, men här har hon avbildat honom lätt leende med en busig uppsyn. Trots att det finns många målningar av Hjertén där Iván är huvudmotiv så har hon nästan aldrig framställt honom så glad och avslappnad som i detta verk. Kanske kunde hon för ett ögonblick lägga sin komplicerade roll som både mor och konstnär åt sidan och bara njuta av stunden med sin son?

Hjertén, som var en mycket skicklig kolorist, har mästerligt förstärkt den förtroliga stämningen i rummet genom den varma färgskalan. Med hjälp av draperiets branta diagonal leder hon vår blick ut genom fönstret med utsikten över Slussen nedanför som är målat i en helt annan, kyligare kolorit i dramatisk kontrast till värmen i rummet innanför.

Den harmoniska stämningen störs dock genom den något oroande, svarta fläcken i en nästan spindelliknande form ovanför Iváns huvud. Denna form återkommer i flera av Hjerténs målningar. "Det finns ett lite hotande inslag i några av Sigrids barnporträtt. Genom en mycket subtil symbol - en liten svart spindel - förmedlar Sigrid den skräck hon delar med många småbarnsmammor, att någonting ont skall hända barnet." (Görel Cavalli-Björkman, "Kvinna i avantgardet - Sigrid Hjertén. Liv och verk", Albert Bonniers förlag, 2017, sid 89.

Trots att Sigrid Hjertén fick utstå hård kritik i Sverige för sin konst ansåg man internationellt att hon tillhörde en av de mest löftesrika konstnärerna i sin generation. I Paris var det Sigrid Hjertén som fick mest uppmärksamhet av Henri Matisse och Isaac menade alltid att det var Sigrid som var den mest begåvade av de två. 1915 ställde hon ut i Berlin tillsammans med de tyska expressionisterna i Der Sturm-kretsen där bland andra Kandinsky, Münther, Kokoschka och Klee ingick alltmedan den svenska kritikerkåren och publiken, med några få undantag, ställde sig frågande till hennes måleri.

I mitten av 1910-talet målar Hjertén några av hennes främsta verk som ”Ateljéinteriör”, ”Den röda rullgardinen” och ”Den blå balkongen”.

”Ivan i fåtöljen” från 1915 är en av Sigrids allra finaste målningar..” (Elisabeth Haglund, "Sigrid Hjertén", Bildförlaget Öppna Ögon, 1985, sid 15.)