Gösta Adrian-Nilsson

Den 4 juni 1920 anlände GAN till Paris och tog in på Hôtel Jeanne d’Arc vid rue Vaneau, där han bodde i en takkupa högst upp, så att han kunde se och måla Eiffeltornet. Entusiasmen var stor, och efter några veckor flyttade han till ett rum vid Boulevard de la Tour Maubourg för att komma närmare det beundrade 300-meterstornet från världsutställningen 1889. Den 14 juli besökte han för första gången Fernand Léger, den franske kubist han beundrade mest, och kort efteråt den rysk-franske skulptören Archipenko i dennes ateljé.

Men efter den första tiden i Paris falnade GANs entusiasm. Han började på nytt – liksom i Göteborg hösten 1919 – fantisera om att komma med en båt till Söderhavet. Tack vare tonsättaren Moses Pergament, som köpte målningen Drömmen om Samoa av honom, samt en penninggåva från annat håll kunde GAN ta tåget till Le Havre i hopp om att komma med ett fartyg till Bordeaux och sedan vidare till andra sidan jorden.

I GANs dagboksanteckningar 17-20 augusti 1920 kan man följa hans glädje vid det första mötet med Le Havre med sin stora hamn och alla sjömännen. Men någon båtresa till fjärran land blev det ej, och entusiasmen för Le Havre försvann lika fort som den hade kommit. Redan efter ett par dagar i stan skrev GAN:

”Jag ger mig ut i omgivningarna kring dockorna – vandrar mig trött i ofattbart smutsiga gator, där husen till oigenkännlighet förlorat sina färger i ett enda pissoirgrått system av träluckor och murbruk och sten. Avfallshögar bilda trottoirer längs portgångar försvinnande in mot gårdar i ett slemmigt, svartbrunt mörker. Gruppen av sjömän längs väggarna – mycket negrer i brokiga halsdukar och similiringar på de magra, vällustiga nävarna. Jag går från kaj till kaj, över den ena bron efter den andra – läser namnen på båtar destinerade till troligen lika smutsiga hamnar som Le Havre – ja, troligast, till ännu smutsigare” (dagboken 18.8.1920).

Desillusionen blev total, och fredagskvällen den 20 augusti återvände GAN med tåget till Paris efter den misslyckade flykten till Le Havre. Nu först blev Paris hans, och han kom att stanna i den franska huvudstaden i nästan fem år. Målningen Le Havre. Natt vid en kaj kan ses som GANs tillbakablick på hans möte med hamnstaden, där Monet 1872 hade målat den berömda tavla som gav impressionismen dess namn, medan GAN nästan 50 år senare tolkade hamnen i Le Havre på motsatt vis – som en nattsvart skräckupplevelse.

GANs version av Le Havre är unik för honom i sin nästan monokroma färgskala i svart, grått och mörkblått med några utströdda ljuspunkter i rött och grönt. Namnet LE HAVRE har han målat i versaler och längre upp till höger ordet HÔTEL. Man anar kubistiskt formade hus i en sinnrik sammanflätning med ett mörkbrunt torn i mitten, ett hamntorn eller kanske en fyr med ett rött ljus som lyser i mörkret. Strax under målningens mitt en trappliknande form i mörkt blått, som tycks leda ner mot vattnet, kanske en antydan om Le Havres hamnbassänger. Ovanför till vänster reser sig en diffus rektangulär form med fyra röda ljuspunkter nedtill, möjligen ett slags signaltavla. Till höger om det mörkbruna tornet en triangulär form i gråblått ovanför ordet HÔTEL, i hörnet nedanför detta en barsk soldat med hjälm. Soldaten är det inslag som mest påtagligt erinrar om La Grande Guerre, världskriget som hade avslutats mindre än två år tidigare.

Le Havre. Natt vid en kaj är en dyster tillbakablick på GANs desperata försök att via Le Havre fly till Söderhavet. Men målningen kan också ses som hans ursinniga kritik av Monets och impressionismens upplösta former och färger. GAN betraktade impressionismen som den sista utlöparen av renässansen med dess centralperspektiv, som han avskydde som den modernist och kubist han var. Tavlan uttrycker, även tekniskt sett, på ett högst personligt vis GANs frustration vid mötet med Le Havre men också hans vrede inför den väg som konsten tagit från och med högrenässansen i Italien. På Louvren var det inte ”de stora mästarna” han beundrade utan ”de primitiva”, medeltidens och gotikens konstnärer med deras andlighet och formella stränghet samt Uccellos stora bataljmålning från 1430-talet. Le Havre. Natt vid en kaj med sin skrovliga ”monokromi” är en annorlunda målning och unik i GANs stora kubistiska produktion. Den har inget med ”avbildning” att göra utan bottnar i en ovanligt stark känsloupplevelse.

Jan Torsten Ahlstrand
Konsthistoriker och GAN-expert

Lund 7.4.2018