Design by Charles Percier. Gilt and patinated bronze. Height 83,5 cm.
Minor additions.
K. A. Soloviev: Russkaya Osvetitelnaya Armatura, Gosudarstvennoye Izdatelstvo, 1950, jämför mycket snarlika kandelabrar i Ostankino palatset, Moskva bild 243 & 244
A. Koutchoumov: Pavlovsk - Le Palais et le Parc, Leningrad 1976, jämför bilder 176, 178 och 180
Hans Ottomeyer & Peter Pröschel: Vergoldete Bronzen, band I, München 1986, jämför variant av Pierre-Philippe Thomire, Paris omkring 1805, sidan 336f
Laura Cerwinske: Russian Imperial Style, London 1990, jämför variant av kandelabrarna i konstsamlaren Viktor Magids hem sidan 130
S:t Petersburg um 1800 - Ein goldenes Zeitalter des russischen Zarenreichs, Recklinghausen 1990, jämför mycket snarlik kandelaber i Eremitaget, S:t Petersburg, sidan 418
Jean-Marcel Humbert, Michael Pantazzi & Christine Ziegler: Egyptomania - Egypt in Western Art 1730-1930, Kanada 1994, jämför varianter av kandelabrarna sidan 286f, snarlik variant fig 173, jämför även Charles Perciers förlaga för ett egyptiserande konsolbord omkring 1800, sidan 285
Kandelabertypen har sitt ursprung i den franska empirens egyptiska stilströmning, där Napoleon Bonapartes fälttåg mot Egypten 1798 var helt avgörande för fascinationen av den forntida kulturen. Detta gav på samma sätt som den romerska kulturen upphov till fantasifulla skapelser under den franska empiren. I början på 1800-talet blev L'Egyptomanie ett begrepp i Frankrike, när den egyptiska febern drabbade såväl vetenskapen, som arkitektur, inredning, konst och mode. Det politiska budskapet inom rörelsen var tydligt, här gavs uttryck för ett mångtusenårigt härskarrike, vilket var ett utmärkt formspråk för den kejserliga makten.
Charles Percier, fransk arkitekt och formgivare, tillhörde en av de tongivande konstnärerna som skapade en fantastisk bildvärld för empirestilen. Percier baserade sina förlagor på de planschverk som gavs ut efter Napoleons fälttåg. Dessa omsattes i praktiken av de skickligaste bronsgjutarna Antoine-André Ravrio, Pierre-Philippe Thomire, Pierre-François Feuchère och Claude Galle. Den ursprungliga förlagan, från omkring år 1800, för kandelabrarna är just Perciers design för ett egyptiskt konsolbord, nu i Louvrens samlingar, Paris. Här finner vi den nubiska kvinnan som en bärande del i bordet, vilket också kom till utförande i ett konsolbord i Grand Trianon, Versailles. De franska mästarna skapade kandelabrar med samma motiv i flera variationer, där Pierre-Philippe Thomires versioner utgör de främsta exemplen.
I S:t Petersburg kom bronsgjutarna Johann Bauman, Friedrich Bergenfeldt och Andrei Schreiber att skapa en egen rysk tillverkning av de så eftertraktade franska bronserna, där särskilt de egyptiserande modellerna tillhör de mest praktfulla exemplen på det högklassiga konsthantverket. Under 1800-talets början rådde det, enligt tsarens beslut, i princip införselförbud av utländska lyxprodukter, såsom bronser till Ryssland. Denna protektionism innebar att inkallade tyska bronsgjutare kunde etablera sig i S:t Petersburg och sätta upp verkstäder, där de franska bronser utgjorde förlagor för en inhemsk produktion. I det kejserliga sommarpalatset Pavlovsk i S:t Petersburg återfinns numera ett par snarlika kandelabrar, ursprungligen sannolikt beställda av tsar Paul I, för S:t Michaelspalatset i samma stad, dessa anses vara levererade av Pierre-Philippe Thomire, via hans återförsäljare Jérome Culot.