Otto G Carlsund

Äkthetsintyg av Jan Runqvist, AB Svensk-Franska Konstgalleriet, daterat den 1 februari 1972, där betitlad "Komposition med kvinnohuvud".

Fotografi föreställande Otto G. Carlsund i sitt hem på Valhallavägen 54, Stockholm framför den aktuella målningen. Bild tagen i samband med ett reportage om Carlsund publicerad i SvD december 1946 (Carlsundarkivet, Norrköpings museum) (Sveriges konst 1900-talet, Del 2. 1945-1975, 2000, avbildat s. 9)

Denna exceptionella målning är unik i Otto G. Carlsunds oeuvre. Kombinationen geometriska former och realistisk avbildning förebådar de strömningar inom den svenska konsten som först kom till utlopp under 1960-talet, exempelvis genom P G Thelander (f. 1936). Målningen är baserad på ett förlorat verk av Carlsund, okänt i vilken teknik, utförd i Paris 1924 då han studerade för Fernand Léger på Academie Moderne (1924-27). Carlsund har "moderniserat" målningen genom att byta ut det tidigare kvinnoansiktet mot ett baserat på sin hustru, Margaretha Frölich (1905-1970), med vilken han ingick äktenskap 1935. Stilistiskt torde målningen skilja sig radikalt från det tidigare förlorade verket. Målningen är troligtvis identisk med en målning Carlsund vid okänd tidpunkt skänkte till Léger, med vilken han stod i kontakt livet igenom.

I juni 1950 träffade Ferdinand Léger några skandinaviska vänner på sitt favoritkafé, La Palette på Boulevard du Montparnasse 19 i Paris och berättade för dem om sina första år som lärare på Academie Moderne, skolan som han skapade 1924 tillsammans med Amedée Ozenfant. I sällskapet befann sig Oscar Reutersvärd, som tidigare studerat för Carlsund, med ett anteckningsblock och skrev flitigt ned Légers många historiskt vitiga uppgifter om skandinaverna på hans skola vilka Léger kommit att uppskatta så högt. På allas begäran övergick Léger till att redovisa sina minnen av Carlsund. Under detta samtal gav Léger en historik över Carsunds arbete på temat Fabriken. Léger kunde precisera tidpunkten för motivets uppkomst och dess återupprepande flera år senare (O. Reutersvärd, "Otto G. Carlsund i fjärrperspektiv, 1988, jmfr bild sid. 14).

"När Carlsund gått ett halvår ungefär på skolan målade han en symboliskt tänkt kvinna i bystformat, ett slags industrins genius. Jan kan fortfarande se henne framför mig. Ena kinde och ögat blev till en fabriksskorsten och hårsvallet hos henne var samtidigt bolmande rök. Jag blev mycket imponerad av denna dubbeltydiga bild, som stod i sådan utmärkt samklang med mina egna bildidéer. En del år sneare upprepade Carsund motivet. Men då ändrade han radikalt kvinnans utseende. Det var när han ingått sitt andra äktenskap. För att underrätta mig om detta giftermål gjorde han denna omarbetade version till ett porträtt av sin nya fru och skickade det som en hälsning till mig."

Enligt Reutersvärd ansåg Léger att Carlsund i Fabriken - Arkitektonisk komposition frivilligt påtog sig rolen som ett slags programmålare åt Léger och dennes "Sprit moderne". Framförallt ville Carlsund på ett tlande och uppfinningsrikt sätt med sin bild exemplifiera en av kungstankarna i lärarens konstfilosofi och humanistiska livssyn. Det gällde måleriets konfrontation med teknologins brutala frammarsch och dess nonchalans visavi mänskovarelsen och dess litenhet, "dess omtålighet, dess 37-gradighet". Léger räknade med att till hälften besegra maskinvärlden genom att upprätta ett kärleksförhållande till teknologin och avla sköna barn med den, till hälften sköna människor, till hälften stålblanka artefakter. Léger kallade detta en harmonisering av konsten och maskinrekvisitan.

För att åskådliggöra denna heroiska estetik skapade alltså Carlsund sitt spirituella fabrikstema. Verket från 1924 på detta tema har aldrig påträffats och dess existens är endast känd genom Légers utsago. Légers påstående att Carlsund återupptog detta tema i samband med sitt giftermål med Frölich är inkorrekt. Redan 1931 utförde han en akvarellerad pennteckning på temat i vilket han införlivat Frölich porträtt (fig 1). Teckningen är daterad "24-31", en tydlig referens till det försvunna verket från 1924. Samma år, 1931, påbörjade han en sk "Tusenstrecksteckning", Amour Divin (Den gudomliga kärleken) eller Anti-paranoia - försök till syntes av Signorelli och Léger, fullbordad 1933, vilken utgör en transformation av motivet med Margareta Frölich som fabrik (fig. 3). "Såvida Carlsund inte utfört ytterligare ett idag okänt verk med detta motiv, utgör den aktuella målningen det enda plausiblda verk på detta tema Carlsund kan ha skänkt Fernand Leger, eftersom den akvarellerade teckningen och Tusenstrecksteckningen fanns kvar i Margaretha Frölichs ägo vid hennes död 1970.

Målningen var tidigare okänd då den såldes på Svensk-Franska konstgalleriet 1971. Den finns inte omnämnd i litteraturen om Carlsund publicerad före detta datum och den har inte heller ingått i någon av de många utställningar av Carlsunds verk som hållits före detta. Jan Runqvist, den dåvarande innehavaren av Svensk-Franska Konstgalleriet, var således den första som veterligen var i besittning av målningen. Runqvist hade mycket goda förbindelser i Frankrike och kan således fört tavlan till Sverige. Av samtliga Carlsunds kända verk är målningen utan tvivel det verk som såväl i utfröande som färgsättning kommer Légers verk närmast. Det är inte otänkbart att Carlsund redan från början avsett den som gåva till Léger och avsiktligt införlivat Légers konstuppfattning som en slags hyllning till sin forne lärare.

En jämförlese mellan den aktuella målningen och den akvarellerade teckningen från 1931, utförd i Carlsunds för denna tid typiska plangeometriska stil, visar att målningen utgår från denna. De till synes planlösa linjerna och geometriska formerna i målningen har sina utgångspunkter i realistiska föremål i förgrunden på teckningen. Genom att i målningen endast antyda föremålens konturer har Carlsund tagit ytterligare ett steg mot abstraktion. Carlsund har också tvärställt flera av de geometriska formerna och infört en linje som leder inåt i målningen, vilket skapar en förnimmelse av rymd. Intressant att notera är att Carlsund i målningen "I Légers ateljé" från 1924 använst sig av liknande devis i avsikt att skapa rymd (Eskilstuns Konstmuseum) (fig 4).

År 1924 anslöt sig Carlsund till den svenska konstnärskolonin i Paris. Redan vid första mötet med Fernand Légers konst i Paris 1924 var han, som han själv uttryckte det "frälst för kubismen". Vid Academie Moderne utvecklade han ett formspråk som till en början var starkt påverkat av Légers läror om kubism och futurism, men även den övriga bekantskapskretsen i Paris, Le Corbusier, Piet Mondrian, Amadée Ozenfant och Gösta Adrian Nilsson gav viktiga influenser. Dessa stsrömningar gav uttryck för den moderna eran, maskinens tidsålder, men återuppväckte samtidigt uråldriga teorier. I enlighet med antikens Platon och Pythagoras står geometrin för något beständigt, talen är tingens sanna väsen. Uppvuxen i en familj av ingenjörer och med ett starkt matamatik- och bilintresse var det naturligt för Carlsund att ta till Légers estetik. Carlsund kom att bli en av Légers mest beundrade elever och de knöt ett nära vänskapsband som kom att vara livet ut. I en anmälan av utställningen "Fransk genombrottskonst från 1900-talet", anordnad av Föreningen fransk konst på Nationalmuseum i Stockholm, 25 januari - 15 mars 1931, i tidskriften Fönstret, nr 10, 1931, Fransmännen i Nationalmuseum, i vilken verk av franska konstnärer samtida med Carlsund var representerade, inklusive Léger, lyfter Carlsund fram denne som den kosntnär som betyt mest för honom (citerat i I. Chambert, Carlsundsstudier. Otto G. Carsund 1924-1930, 1982, sid. 52.):

"Léger, vars marsch mot höjderna starkt påminner om lokomotivets gång på räls, har vari den, som i sin gärning och i sin hållning mest imponerat på mig. Han har därför i mina funderingar fått inkräkta på kollegernas inte mindre lysande uppenbarelser. Det enda jag kan ursäkta mig med är vetskapen om att var och en som får, talar om det som ligger honom närmast."

Fig 1. Signerad och daterad 24-31, akvarell och bläck, 72 x 51 cm, Bukowskis, Moderna 25/10 2010, katnr 31.
Fig 2. Signerad och daterad 1931-33, tusch, 102,5 x 35,5 cm, Bukowskis, Moderna 15/102013, katnr 731 A.
Fig 3. Signerad och daterad 1946, akvarell 9,5 x 6,5 cm, Bukowskis, Moderna & Grafik, 3/11 1992, katnr 48.