Victor Vasarely

Den ungerske konstnären Victor Vasarely (1906—1997) fick inte bara privilegiet att uppleva nästan ett helt sekel, han fick även vara en av dem som var med och formade det. Sina matematiska och medicinska kunskaper omsatte han i en konst som alla människor kunde uppleva intuitivt, med sina sinnen. Och det var precis det han eftersträvade. Vasarely benämns ofta som grundaren av konstriktningen Op Art, det vill säga konst som utmanar seendet och nästan med ”våld” tvingar betraktaren att ge upp sökandet efter något föreställande i bilden. Vi blir plötsligt medvetna om att ”vi ser” och inte vad.

Efter att ha övergett medicinstudier sökte sig Vasarely till konstskolan Mühely, som omfamnade den tyska radikala konstskolan Bauhaus idéer om konstens och arkitekturens roll i samhället. Detta var något helt i Vasarelys smak och det blev för honom med tiden viktigt att konsten var demokratisk och tillgänglig för alla. Samarbetet mellan arkitekter, stadsplanerare och konstnärer ansåg han vara central.

We must transform our ancient way of thinking and conceiving art; particularly in the cities we must share it, make it accessible to all. Art must be generous.

1930 flyttade Vasarely till Paris och han stannade i Frankrike resten av sitt liv. Efter att ha genomfört flera separatutställningar, bl.a. på anrika Galerie Denise René, var det 1965 dags för Op-konstens stora internationella genombrott på den banbrytande utställningen ”The responsive Eye ” på Museum of Modern Art i New York. Där ställdes hans konst ut tillsammans med Frank Stella, Ellsworth Kelly och Bridget Riley.

Vasarelys konst drar den moderna konstens vision om en ren visuell upplevelse till sin spets. Han vände sig bort från det personliga och symboliska. Istället eftersträvade han en universell och vetenskaplig inställning till hur betraktaren upplever ett konstverk. En platt duk omvandlas till en tredimenssionell rymd — en verklighetsflykt som får oss att glömma rummets och omgivningens grundlagar.

Victor Vasarelys målningar kan ses som omvända trompe l’oeil, där vi istället för illusionen av något verkligt upplever en värld långt från vår egen.