Evert Lundquist

A tergo dedikation: "Till gamle vännen Kristoffer (K-S) från hans gamle vän LUDDE alias Evert Lundquist juni 1983."

"Under åttiotalet försämrades Evert Lundquists syn gradvis och när han målade sina sista tavlor var han nästan helt blind. Det tvang honom till ett direktare arbetssätt. Han kunde inte längre fylla i eller bearbeta några detaljer, eftersom han inte hittade tillbaka till den punkt där han nyss varit med penseln - allt måste göras i ett svep. (Gula fläcken var skadad på båda ögonen; fixerade han en punkt försvann den genaste.)

Det var just den uppövade förmågan att förutse resultatet av varje penseldrag som gjorde det möjligt för honom att fortsätta måla. Han frammanade målningarna för sin tanke, såg dem för sin inre syn så skarpt att han sedan kunde utföra dem i ett svep utan att se vad han gjorde, eller nästan utan att se vad han gjorde. Färgtuberna hade han lagt i en bestämd ordning på ett bord, likt tangenterna framför en blind pianist. Han hade blandat färg i ett halvt sekel ch visste hur han skulle göra för att få ett färgackord att klinga rätt. Han visste hur den eller den handrörelsen avsatte den eller den formen på duken, hu den eller den armrörelsen gav det eller det avståndet mellan formerna osv. Han visste exakt hur det han gjorde såg ut, även om han själv inte kunde se det.

De sena dukarna är tunt målade, färgkontrasterna distinkta och teckningen förenklad - vilket allt kan förklaras av hans synskada. Det hindrar inte att de sena synerna har en intensitet och storslagenhet som överträffar det mesta i hans produktion; hans färg har aldrig klingat fulltonigare hans enkelhet aldrig varit självklarare." Olle Nymans ateljé, Saltsjö-Duvnäs, "Evert Lundquist", 18 maj - 29 september 2002, utställningskatalogen sid 5.

Inspirerad av Michelangelos mästerverk "La creazione de Adamo" har Lundquist skalat bort alla oväsentliga delar så att endast själva det gudomliga skapelseögonblicket återstår.