"Trolovningen"
Signed Lena Cronqvist and dated 1974 - 75. Canvas 169 x 125 cm.
Galleri Doktor Glas, Stockholm, 1975.
NUNSKU, "5x1000 år/5x1000 ans/5x1000 Jahre", the exhibition travelled to, among others, Moderna Museet, 1979, illustrated p. 4.
Lunds Konsthall, "Lena Cronqvist", 3 October - 1 November 1981, cat. No. 16.
Konstakademien, Stockholm, "Lena Cronqvist Retrospektivt och aktuellt", touring exhibition produced by Sveriges Allmänna Konstförening, 7 - 29 March 1987, cat. No. 25.
Västerås Konstmuseum and Galerie Belle, Västerås, "Lena Cronqvist Retrospektivt och aktuellt", Sveriges Allmänna Konstförening, 4 - 20 April 1987.
Länsmuseet, Gävle, "Lena Cronqvist Retrospektivt och aktuellt", Sveriges Allmänna Konstförening, 3 May - 8 June 1987.
Skövde Konsthall, "Lena Cronqvist Retrospektivt och aktuellt", Sveriges Allmänna Konstförening, July - August 1987.
Västerbottens museum, Umeå, "Lena Cronqvist Retrospektivt och aktuellt", Sveriges Allmänna Konstförening, 5 September - 18 October 1987.
Sundsvalls museum, "Lena Cronqvist Retrospektivt och aktuellt", touring exhibition Sveriges Allmänna Konstförening, 31 October - 13 December 1987.
Norräna Husid, Island, "Lena Cronqvist", 18 June - 10 July 1988, cat. No. 11.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Lena Cronqvist", 2 September - 16 October 1994, cat. No. 131, on display in room No. 7.
Konsthallen, Gothenburg, "Lena Cronqvist", 22 October - 30 November, 1994.
Nationalmuseum, Stockholm, "Ansikte mot Ansikte - porträtt från fem sekel", 4 October 2001 - 27 January 2002, cat. No. 146.
Göran Tunström, "Svartsjukans sånger. Dikter", Stockholm, 1975, illustrated.
Galerie Belle och Carl-Johan Bolander, "Lena Cronqvist", essays and poems by Tobias Berggren, Lena Cronqvist, Göran Sonnevi and Göran Tunström, 1979, illustrated on fullpage in colours p. 91.
J. Veiteberg, "Skaping eller gjenskapin. Nokre tolkingsproblem i samband med Lena Cronqvist sine bilete", Kunst og Kultur, No. 2, 1983, p. 113-128.
M-B Wadell, "Om att söka sitt jag. Ett tema i Lena Cronqvists konst", Konsthistorisk Tidskrift, No. 1, 1986, p. 27-37.
Göran Nilsson (ed), ”Lena Cronqvist: retrospektivt och aktuellt”, Exhibition catalogue Sveriges Allmänna Konstförening, 1987, illustrated on fullpage p. 12.
Adalsteinn Davidsson, ”Lena Cronqvist”, exhibition catalogue Norräna Husid, 1988, illustrated on fullpage p. 17.
Göran Ståhle, "Förvandlingens konst - vad parafrasen berättar", 1992, illustrated p. 52 - 60, 91f.
Galleri Lars Bohman, "Lena Cronqvist Målningar 1964-1994", 1994, essay by Ingela Lind, illustrated on fullpage in colours p. 89.
M Sandqvist, "Bröllopet stod i ägget - alkemiska variationer hos Göran Tunström och Lena Cronqvist", 1995, illustrated p. 91-116.
Görel Cavalli-Björkman and Eva-Lena Karlsson, ”Ansikte mot ansikte: porträtt från fem sekel”, 2001, exhibition catalogue Nationalmuseum, illustrated in colour p. 173.
Sveriges Allmänna Konstförenings year book 2003, "Lena Cronqvist", illustrated in colours p. 67, detail p. 66.
-När du möter målningen nu, ser du en bild som handlar om samhällets konventioner eller ser du snarare en bild som föreställer dig och Göran?
-Jag ser van Eycks målning.
Frågan är min och svaret är Lena Cronqvists. Vi möts för att samtala om hennes målning ”Trolovningen”, denna centrala och ikoniska målning som Lena Cronqvist målade i ateljén på Koster i mitten av 1970-talet med influenser från den långa resan till Sydamerika i färskt minne. Alla med det minsta intresse för konst bär målningen på näthinnan, det är som om den finns i en gemensam bildbank, som en samtida och sentida syster till Jan van Eycks målning som anses skildra paret Arnolfinis trolovning. Lena Cronqvist svarade på min fråga utan att blinka. Det är klart att det inte handlade om henne och maken Göran Tunström. Att hon använde honom som modell var bara praktiskt, han fanns ju där. Att kvinnan i målningen uppbär likheter med konstnären själv är inte heller märkligt, att använda sig själv som modell är enkelt eftersom modellen alltid finns tillgänglig. Och att hon som konstnär genom sina verk samtalar med äldre konstnärskollegor är högst naturligt. Säg den konst som uppstår ur ett vakuum. Det slående med Lena Cronqvists mästerverk är den förtätade relevansen, alltid kommer människan att förhandla med sig själv och sina övertygelser för att kunna förhålla sig till sin omgivning. Vad står jag för, vem är jag och vad vill jag. Jan van Eyck ställde frågorna vid 1400-talets mitt och Lena Cronqvist gjorde detsamma femhundra år senare.
Lena Cronqvists förhållande till måleriet är högst pragmatiskt, de vid en första anblick högst personliga motiven till trots. Måleriet ska göras. Och så har det nog alltid varit. Hon har som konstnär målat sig igenom livets bergochdalbana och har genom de egna upplevelserna kommit åt något djupt mänskligt. Vi möter våra egna drömmar och farhågor i hennes verk, vi möter minnen, förhoppningar och rädslor. Men framförallt möter vi lusten till livet. För hur sneda och illvilliga blickar vi än mött i hennes svårfångade flickor, både i målningar och i skulptural form, så finns hos dem alltid ett drag av humor och lust. Och hur mycket allvar det unga paret i ”Trolovningen” än utstrålar, så är det till mitten av målningen vår blick till sist dras. Till den runda spegeln där konstnären räcker ut tungan åt oss. Låt dig inte tyngas av konventionens allvar, tycks Lena Cronqvist säga. Lev!
Anna Persson i samtal med Lena Cronqvist, mars, 2016.
Lena Cronqvist is born and raised in Karlstad. Her interest for the arts came early in her life, and she spent the first year of her studies in England, near Bristol’s Art School. Upon her arrival back in Sweden, Cronqvist began a short-lived education at Konstfack, leaving to study painting at the Royal Academy of Fine Arts. When examining Lena Cronqvist's painting, it delves into "painting" in its more traditional sense. She is indeed a painter in the grand modern tradition, frequently turning to Edvard Munch and Francis Bacon’s art as inspirational sources. Yet she also had numerous art historical references and a deep love for the craft. Cronqvist excelled as a colourist, finding harmony in the most unusual colour combinations – few have managed to paint warmth and cold successfully at the same time. Her subject matter is often perceived as challenging and overly private by many. She often models herself for her art, posing in mundane situations imbued with a sharp psychological character. Her “Modonna-pictures” from the 1970s are a good example of this. She turns our gaze away from the conventional, notably in her portrayal and depiction of girls, which is fascinating. Cronqvist depicts these girls as ugly, simple, and altogether uncomfortable – a great contrast to how woman were normally portrayed in art. In more recent years, Lena Cronqvist has studied the effect of aging, using herself as a study. Moreover, Cronqvist is a very successful sculptor, and several of her works in bronze have been sold great sums in the auction world. She is also gifted in graphic productions, of which “Strindbergsmappen” is the most well-known. Among her most renowned works is "The Betrothal," a paraphrase of Jan van Eyck's symbol-laden painting "The Arnolfini Portrait." In Cronqvist's reinterpretation, artist and husband Göran Tunström are the main characters, with equally weighty symbolism but carrying entirely different meanings. Where van Eyck's painting features a loyal dog, Cronqvist replaces it with a cat—a symbol of independence.
Read more