Bror Hjorth

I sin bok ”Bror Hjorths Hus –en katalog över huset och samlingarna”, 1996, skriver, före detta museichefen för Bror Hjorths Hus, Küllike Montgomery följande om Bror Hjorths måleri:
”Under 1920-talet målade Bror Hjorth ett fyrtiotal oljemålningar men under 1930-talet bara elva. En bidragande orsak var nog den utbredda uppfattningen bland Färg och Formgruppens medlemmar att Bror Hjorth var skulptör och endast skulle ställa ut skulptur på galleriet. Men efter att han 1941 hade anställt modellen Margit, tog han upp måleriet igen och började snart sälja målningarna genom Svensk-Franska Konstgalleriet och Trägårdhs Konstgalleri i Göteborg”.

När Bror Hjorth 1943 ställde ut separat på Svensk-Franska konstgalleriet skrev Nils Palmgren i sin recension i Aftonbladet, under rubriken ’Bror Hjorth – motståndet viker – genombrott’: ’konstnären (har) nu släppt det naivt måleriska elementet och istället genomgående strävat efter stabil komposition, logisk uppbyggnad, harmonisk rytm och full plasticitet’ i sina målningar".

En annan av de modeller som inspirerade Bror Hjorths nyfunna intresse för måleri var Eva Nordensson, född Cederblad. Hon kom med senare i livet att bli ett känt namn inom konstvärlden som intendent på Nationalmuseum, chef för Kulturen i Lund och därefter Skansenchef. Auktionens ”Blå Eva” är dock målad långt tidigare. Eva är 18 år och har under sin uppväxt umgåtts i familjen Hjorth. Hon finns med i flera av Brors målningar från 30- och 40-talen. I den stora målningen ”Kafferepet” från 1940, som såldes på Bukowskis 2006 för en rekordsumma (12.500.000 sek), syns Eva längst till höger i sällskap med Barbro Hjorth, Brors brorsdotter. I en annan målning ”Vilda indianer vid Långsjön”, som precis som ”Kafferepet” är målad vid Långsjön i Björklinge där Bror Hjorth hade sin sommarateljé, syns Eva klivandes upp ur vattnet. Målningen hänger idag i ateljén i Bror Hjorths Hus och det är just den delen av målningen som skymtar bakom Eva i målningen ”Blå Eva”.

Kompositionens dekorativa helhetsverkan fulländas av ramen, egenhändigt skuren av konstnären själv. Bror Hjorths ramar förtjänar att bli betraktade som konstverk i eget majestät och om just ramarna har Küllike Montgomery, återigen, skrivit: ”Genom att Bror Hjorth skar ramar till nästan alla sina målningar, tillförde han även målningen ett skulpturalt element. Ramarna blev individuella, de fick inte vara för jämnt skurna eller ha en alltför djup guldglans. Bladguldet skulle läggas på med måtta och ramen är ofta skuren i kvistigt virke”