"Tre flickor med hopprep"
Signed Lena Cronqvist and numbered 2/5 below support. Executed in 1995. Patinated bronze. Height 19, width 23 and depth 12.7 cm. Mounted on wooden support. Produced at Empire Bronze Art Foundry, New York.
Galleri Lars Bohman, Stockholm.
Galleri Lars Bohman with essay by Leif Nylén, "Lena Cronqvist. Skulpturer 1993 - 1995", 1995, illustrated full page on p. 88.
Lena Cronqvist är modig. Det krävs mod för att gå sin egen väg. Under det politiska 70-talet, när måleriet ansågs borgerligt och dödförklarades, var det just till penseln och duken hon vände sig. Som mycket ung flicka tog hon sig helt på egen hand till Norge för att med egna ögon få se en av hennes stora förebilder: Edvard Munch. Senare kommer även Francis Bacon, Ernst Josephson och Carl Fredrik Hill in i bilden. Det krävs också mod för att åstakomma den konst som hon gör. Med utgångspunkt från det egna livet, skapar hon utlämnande konst om svåra ämnen som psykisk ohälsa, död och relationer som inte alltid är så lyckliga och okomplicerade som vi kanske skulle önska.
Ofta tar hon sig an sitt ämne genom att i olika serier återkomma till samma motiv sett utifrån olika perspektiv och vinklar. De tidiga verken berör barnafödsel och den sammanhörande psykosen, följt av familjerelationer, död, barndomsminnen fram till 2000-talets självporträtt. Med igenkänningens kranka blekhet ryggar vi först tillbaka inför den totala öppenheten i Cronqvists konstnärskap innan vi kan ta ett steg närmare och förlika oss med de mänskliga svagheter som förenar oss alla.
Likt de riktigt stora mästarna rör hon sig fritt mellan olika sätt och material för att uttrycka sig. Oljemåleriet och tecknandet har under åren kompletterats med såväl etsningar, som terrakotta- och bronsskulpturer. Med en osviklig känsla har hon lyckats överföra innehållet från oljemålningarna till det tredimensionella formatet.
I auktionens skulpturgrupp ser vi det lilla barnet som glatt hoppar med sitt rep. Under 1990-talet började Cronqvist att arbeta i brons med en serie flickor som utför olika handlingar. Som vanligt arbetar hon utifrån sig själv och vi anar den komplicerade relationen med systern i bakgrunden. Samtidigt som det är ett allmänt utforskande av barns utsatthet framställer hon dem på samma gång som högst kapabla och viljestarka individer med förmåga att göra sina egna val. Precis som livet självt är innehållet i hennes verk aldrig svart eller vitt utan snarare både och.
Lena Cronqvist har ända sedan 1970-talet haft en dominerande position på den svenska konstscenen med ett unikt konstnärskap som aldrig stagnerar utan ständigt berör.
Lena Cronqvist is born and raised in Karlstad. Her interest for the arts came early in her life, and she spent the first year of her studies in England, near Bristol’s Art School. Upon her arrival back in Sweden, Cronqvist began a short-lived education at Konstfack, leaving to study painting at the Royal Academy of Fine Arts. When examining Lena Cronqvist's painting, it delves into "painting" in its more traditional sense. She is indeed a painter in the grand modern tradition, frequently turning to Edvard Munch and Francis Bacon’s art as inspirational sources. Yet she also had numerous art historical references and a deep love for the craft. Cronqvist excelled as a colourist, finding harmony in the most unusual colour combinations – few have managed to paint warmth and cold successfully at the same time. Her subject matter is often perceived as challenging and overly private by many. She often models herself for her art, posing in mundane situations imbued with a sharp psychological character. Her “Modonna-pictures” from the 1970s are a good example of this. She turns our gaze away from the conventional, notably in her portrayal and depiction of girls, which is fascinating. Cronqvist depicts these girls as ugly, simple, and altogether uncomfortable – a great contrast to how woman were normally portrayed in art. In more recent years, Lena Cronqvist has studied the effect of aging, using herself as a study. Moreover, Cronqvist is a very successful sculptor, and several of her works in bronze have been sold great sums in the auction world. She is also gifted in graphic productions, of which “Strindbergsmappen” is the most well-known. Among her most renowned works is "The Betrothal," a paraphrase of Jan van Eyck's symbol-laden painting "The Arnolfini Portrait." In Cronqvist's reinterpretation, artist and husband Göran Tunström are the main characters, with equally weighty symbolism but carrying entirely different meanings. Where van Eyck's painting features a loyal dog, Cronqvist replaces it with a cat—a symbol of independence.
Read more