Axel Olson

Redan som tonåring i Halmstad bildade Axel Olson med sin yngre bror Erik och deras kusin Waldemar Lorentzon en liten konstnärsgrupp med namnet ”Gnistan”. I maj 1919 debuterade de tre ynglingarna på en amatörutställning i Halmstad och kom därigenom i kontakt med maskiningenjören Egon Östlund, som själv deltog i utställningen med ”några GAN-påverkade dukar”. Därmed var ett viktigt vänskapsband knutet, och redan i juli samma år presenterade Östlund trion för den cirka 15 år äldre Gösta Adrian-Nilsson, som var en nära vän till Östlund och hans familj och tillbringade en del av sommaren hos vännerna i Halmstad.

Tack vare mecenater i Halmstad kom Axel Olson i väg på sin första utlandsresa, till Tyskland och Italien, våren 1922. Vid midsommar träffade han på nytt GAN, som var hemma från Paris och just hade publicerat sin programskrift "Den gudomliga geometrien", som enligt Östlund ”utgjorde ett aldrig sinande diskussionsämne” mellan GAN och de tre ”målargrabbarna”, som GAN kallade dem. Samma mecenater, doktor Detlef Oelreich och hans fru Sara, syster till den i Berlin bosatte abstrakte filmpionjären Viking Eggeling, sponsrade på nytt Axel Olson när han i november 1922 for till Berlin för att bli elev i den ryske kubisten Archipenkos målarskola. Olson hade också, genom GAN och Östlund, rekommendationer till Herwarth Walden, den dynamiske chefen för avantgardegalleriet Der Sturm vid Potsdamer Strasse. Berlin var vid denna tid en avantgardistisk smältdegel, samtidigt som där rådde ett ekonomiskt och politiskt kaos. Olson mottog många och starka intryck under de sju månader han studerade i Berlin. Hans konstnärskap utvecklades språngartat, och han anammade nu helhjärtat kubismen och experimenterade även med dadaistiska collages.

Jan Torsten Ahlstrand, konsthistoriker, fil.lic.

Under en period under det betydelsefulla året 1922 var Axel Olson åter i hemstaden Halmstad. Det är då han målar verket "Torghandel, Halmstad" där han i postkubistisk anda målar folkmyllret på marknaden.