Marino Marini

Marino Marini föddes i Pistoia i Italien 1901 och har influerats starkt av sina toskanska rötter. Marini började sin konstnärliga karriär som målare och grafiker. Det tog honom lång tid att bli erkänd för sitt måleri eftersom hans internationella berömmelse som skulptör var mycket stor. I en intervju säger Marino Marini att hans behov av att måla är medfött och likaså den starka viljan att söka färger. Hans relation och känsla till färg visar han briljant i sitt måleri och hans favoritfärger var rött, blått och gult. Marini’s målningar och skulpturer är unika och skilda från varandra, men de behandlar i stor utsträckning samma centrala tema. En mytologisk värld fylld av akrobater, dansare, kvinnliga studier och ryttaren på sin häst. Marini fascinerades redan som barn av relationen mellan hästen och ryttaren, som också blev det dominerande motivvalet i hans konstnärskap.

Idag är Marino Marini världskänd framförallt för sina stiliserade ryttar-och hästmålningar och skulpturer. Marini ansåg att ryttaren på hästen representerade resonemang och intellekt, medan hästen representerade naturen med sin vitala energi. Ofta gestaltar Marini sina ryttare som dominanta och i full kontroll över den galopperande hästen. Det aktuella katalognumret gestaltar en ryttare helt maktlös inför sitt öde, han verkar nästintill falla av hästen i ett sista försök att desperat hålla sig kvar. Dessa motiv skapade Marino i mitten av 1900-talet som en protest mot världens krigföring. Den fallande mannen symboliserar den oskyldiga människan. Genom hans geniala ärlighet och moraliska klarhet förmedlar Marino det existentiella kring människan och mänskligheten.

I Marinis arbete samexisterar måleri, skulptur, grafik och porträtt i harmoni. Genom att skickligt förena det etruskiska uttrycket med det moderna får Marinis verk en tidlös aura. Marini förkroppsligar människans skönhet och sårbarhet. Vilket förstärker hans betydelse som en av de klassiska konstnärerna på 1900-talet.

Certifikat utfärdat av Fondazione Marino Marini och Dr Maria Teresa Tosi daterad 13 juni 2011 (Arkiv nr 617) medföljer.