Evert Lundquist

Mot en bakgrund av klassiskt måleri och ett intresse för de stora mästarna var Evert Lundquist redan som ung en särling i det svenska konstlivet. Han uppfattades ibland som omodern av sin samtid, han var egensinnig och ointresserad av trender – ändå upplevs han idag som starkt samtida, aktuell och vibrerande i sin måleriska styrka. Han var aldrig medveten om de aktuella konstströmningarna i Europa, han föredrog att gå sin egen väg. Efter sina vistelser i Frankrike fick hans färguppfattning en tydligare klarhet och en omedelbarhet, detta efter en stark influens av det tidiga impressionistiska måleriet.
Hans mentala välmående pendlar under första hälften av 30-talet. Evert får svårt att anpassa sig till den svenska livsstilen efter sina resor till Frankrike, där han inspireras av den mer lätta, livsnjutarlivsstilen. Han känner sig isolerad i det svenska konstlivet, där 1909 års män och Halmstadsgruppen dominerar konstscenen. Men med avbrott ifrån Stockholms storstadsliv spenderar han en tid ute i skärgården och får där tillbaka livs -och målarglädjen. Han känner sig trygg i sin uttrycksform och strävar mer åt en tung uttryckskraft med monumentala förenklade former och färger. Nu infinner sig också hans lust att arbeta pastost och i stort format.
Mot slutet av 1937 upplever Evert fortfarande emotionella påfrestningar och han beskriver själv sina målningar ifrån sin sjukdomsperiod att de har en dragning åt det mer morbida hållet. ”Det var år med nästan bisarr högspänning, omväxlande med perioder av depression och hade betydande andel för min konst, vilket jag också kunde visa när jag i januari 1938 hade samlat till en annan utställning på Konstnärshuset, med målningar av helt annan karaktär än debututställningen. Till min förvåning mottogs också denna utställning väl” (”Evert Lundquist – ur ett målarliv”, Nordstedts Förlag 1984, sid 88) Under perioden 1936-38 kom Evert Lundquist att utföra en serie målningar som skiljer sig från hans övriga produktion. Målningarna vittnar om en stark stegrande färgfantasi, hämningarna har släppt, demaskeringens stund är inne.