Sigrid Hjertén

Stockholm var en stad som såg rätt annorlunda ut 1912, antalet invånare var ca 400.000 och de flesta transporter på land sköttes av hästar. De blå spårvagnarna trafikerade staden och en och annan bil kom farande i ungefär samma hastighet som en häst och vagn. 1912 fick dock Stockholm sin första ”brandkårsautomobil” av märket Scania-Vabis med en motor om 30-36 hästkrafter och en möjlig hastighet på 50-60 kilometer! Förändringens vind har blåst över staden i alla tider, men 1912 fanns mycket av det gamla Stockholm fortfarande kvar, staden mellan broarna var slum till stor del och Slussen var ett pittoreskt trafikhinder som ingen passerade i onödan.
1912 är året då Stockholm hade Olympiad, Drottning Victoria fyllde 50 år och Prins Bertil föds den 28 februari. August Strindberg fyllde 63 år och hyllades av folket med ett fackeltåg vid Tegnérlunden i januari och dör några månader senare, den 14 maj. Stockholms stadion invigs och Olympiska spelen går av stapeln under sommaren. Talande för tiden är att Olympiska spelens affisch blir beslagtagen eftersom en småstadsborgmästare i Holland fann den osedlig, även Kinas generaldirektör misstyckte. Verner von Heidenstam blir invald i Svenska Akademien. Ute i världen händer det mycket, Titanic går under den 15 april, 1635 personer omkommer, en ohygglig tragedi. Löjtnant Dahlbeck företar en flygning med sitt Bristobiplan från Köpenhamn – Stockholm, med stopp i Markaryd, Värnamo, Vimmerby, Norrköping, Nyköping, Södertälje och till sist är han framme på Ladugårdsgärde.
Det var i den här brytningstiden mellan den gamla tiden och den nya, snabba som Sigrid och Isaac levde och verkade vid Kornhamnstorg. Nyss hemkomna från det flärdfulla och moderna Paris, fulla av nya intryck landar de bland skutor och vedtravar. Det var här vid Stockholms kajer som deras idag så berömda konstverk tillkom, ett av dem var ”Kornhamnstorg”. Ett kulturhistoriskt motiv av Stockholm strax före första världskriget, för en evighet sedan.
På hösten 1911 hade paret lyckats hyra den lilla vindskupan vid Kornhamnstorg i Gamla Stan. De hade båda gått i lära hos Henri Matisse på Academie Matisse i Paris några år och väl hemma i Sverige föds sonden Ivan och dom gifter sig. För Sigrid var det viktigt att få fortsätta att måla och barnpassning ordnades av Isaacs systrar Dora och Bertha som både fick ta hand om lille Iván och sitta modell. Från fönstren i den lilla lägenheten såg Sigrid ned på kommersen på torget och det intensiva hamnlivet längs med kajerna. På land låg det staplar av ved på en matta av bark och stickor med en frän doft av tjära och kåda, längs med kajerna trängdes skutorna, träskroven knirrade och knakade och i masterna hängde segel på tork. I skymningen rörde sig de tunga seglen som vålnader och ljuden var säkert riktigt skrämmande för den som vågade sig in mellan vedstaplarna. Det kom skutor från skärgården och lossade sina varor och kommersen var livlig, särskilt på förmiddagarna. Det är gott om inspiration och Sigrids fantasifulla värld i kombination med hennes konstlidelse får hennes måleri att börja blomstra. Ett antal verk tillkommer med djärva perspektiv och stadsvyer från Kornhamnstorg, nämnas bör ”Från Kornhamnstorg”, 1912 (Malmö museum), ”Torget”, 1913 (Stockholms Stadsförvaltning) och ”Den blå skutan” 1912 (såld på Bukowkis 2010).