Odd Nerdrum

Om du ber en norrman nämna en inhemsk konstnär så är det mycket sannolikt att hen svarar Odd Nerdrum. Han är just nu Norges mest kända samtidskonstnär, som också har skapat sig ett namn internationellt. Det verkar som om alla har en åsikt om honom - hans konst, hans handlingar och hans idéer.
Redan vid sin första samlingsutställning 1964 på Kunstnersforbundet i Oslo särskilde sig hans föreställande och tunga måleri från de sex andra unga deltagarnas. Han kände tidigt att det då rådande stilidealet inte tilltalade honom och blickade istället mot konsthistorien och strömningar som romantiken, historiemåleri och 1600-talets chiaroscuro-måleri med konstnärer som Caravaggio och Rembrandt. Hans måleri och konstsyn både förvånade och provocerade såväl kritiker som medstudenter och lärare på konstakademien. I början av sin yrkesbana skildrade Nerdrum samhällsfrågor i dramatiskt vardagsrealistiska målningar. I en av hans mest kontroversiella och omdebatterade verk, ”Mordet på Andreas Baader” (1977–78), framställer han den tyske terroristen Baader som ett offer för samhällets maktutövning. Ljussättning och komposition har tydliga referenser till Caravaggios mästerverk ”Matteus martyrium” från år 1600. Nerdrums målning finns i samlingarna hos Astrup Fearnley Museum of Art och betraktas där som ett av Norges viktigaste politiska konstverk.
Från början av 1980-talet fördjupade sig Nerdrum i ett mytiskt måleri fullt av symbolism. Landskapen är öde, inspirerade av de isländska, och skyarna är tunga och mörka. Målningarna är utförda i en klassisk stil, men skiljer sig från de gamla mästarna som Rembrandt, Caravaggio och Tizian eftersom Nerdrums motivvärld har ett annat innehåll. Han eftersträvar någon sorts tidlöshet och hans figurer är oftast anonyma, trots att han alltid målar efter levande modell för att sedan skapa bakgrunder och miljöer på egen hand direkt ur fantasin. Nerdrum har också målat flera porträtt och självporträtt. Mest känt i Sverige är ”Selvportrett i gylden kjortel” (1997) föreställande konstnären som håller upp sin särk och blottar sitt kön. Målningen blev förstås omdebatterad, inte minst när den var reklamaffisch inför en Nerdrumutställning på Kulturhuset i Stockholm år 2000. Utställningsaffischen, som bland annat skulle ha prytt tunnelbanan, stoppades eftersom den ansågs vara moraliskt anstötlig.
Målningen har titeln "The Ultimate Sight" (1985-1992) och visar tre mänskliga figurer som försiktigt lutar sig fram över en klippkant och spejar ut över landskapet nedanför. Figuren i mitten bär en röd cape, gestalten längst till vänster är iklädd en sorts huva som påminner om en äldre typ av flygarmössa och som är vanligt förekommande i Nerdrums målningar från den här tiden, alla tre är barfota. Bakom dem står stallyktan som lyst deras väg upp på berget. Landskapet nedanför är delvis täckt av rök eller moln. Hela berättelsen ligger i dunkel.
Vi säljer även en kolteckning av samme konstnär och bägge dessa verk fanns med på Astrup Fearnley Museum of Arts retrospektiva utställning 1998-99.
Nerdrum räknas idag som en av Norges mest tongivande nu levande konstnärer. Verket "Skyn" (1985) blev 2005 utsett till ett av Norges tolv viktigaste konstverk av norska Morgenbladet. Efter att ha haft ett relativt ansträngt förhållande till det norska konstetablissemanget under hela sin karriär så valde han att 1997 börja benämna sin konst för kitsch och sig själv som kitschmålare. Nerdrum har sedan 1980-talet tagit emot elever och driver sin egen konstskola, han har även skapat ett eget museum för sin konst. Idag har Nerdrum varit en centralgestalt inom den figurativa traditionen i över 40 år och har banat väg för en ny generation av figurativa målare. När den norska konsthistorien skrivs i framtiden så kan man vara säker på att Nerdrum har en given plats, inte minst genom sitt mediala genomslag och sin uppseendeväckande person, men även för hans stora måleriska skicklighet och personliga bildvärld.