Sol LeWitt

Finns det en mer specifik och samtidigt mer allmängiltig stadsdel än Manhattan? Den inre bilden av detta innehållsmättade rutnät av gator och avenyer har antagligen för de flesta materialiserats mer tack vare fantasier och skildringar i film och litteratur än av fysiskt besök. Ett av modernismens programverk är också ett porträtt av staden: Piet Mondrians ”Manhattan Boogie-Woogie” från 1943. Genom Sol LeWitts ögon framträder rutnätet på ett helt annorlunda sätt – mer analytiskt och svåröverskådligt, rastrerat och hemlighetsfullt. Sol LeWitt är en av 1900-talets mest betydande konstnärer och räknas som såväl minimalismens som konceptkonstens främste förgrundsfigur. Rummet och den öppna formen är för honom ett verktyg för att förstå och rama in en värld i förändring.
Sol LeWitt föddes i Connecticut av rysk-judiska föräldrar, och trots att han färgades starkt av den amerikanska kulturen förblev alltid den västerländska kulturens vagga en central källa till hans konst. Denna fascinerande berättelse om Lewitt belyser relationen med hans framstående gallerist Marilena Bonomo, som grundade Galleria Bonomo 1971 och tidigt ställde ut bland andra Alighiero Boetti, Cy Twombly och Andy Warhol.
Sol LeWitt besökte Bari i södra Italien första gången 1971 då han var på återresa från forna Jugoslavien där han tagit emot ett pris för sin grafik. Han stannade till i Bari för ett besöka en viktig samlare och gallerist, Marilena Bonomo. De två blev snart vänner och LeWitt följde med henne och hennes familj till Spoleto och Arezzo. Där såg han för första gången ungrenässanskonstnären Piero della Francescas fresker. I Spoleto finns LeWitts första väggmålningar. På den här tiden tecknade han fortfarande i svartvitt. Det var först efter mötet med della Francescas konst som LeWitts väggmålningar fick färg. Det är uppenbart att hans tid i Bari har haft stor betydelse, och det är spännande att vi kan finna LeWitts första väggmålningar just där.
Som konstnär använde Sol LeWitt många olika uttryck. Hans verk kombinerar ofta en mix av teckningar, målningar, skulptur och kartor. På sjuttiotalet reste han runt i Europa och fick då inspirationen till de verk som han kallade för ”rips”. Hans utgångspunkt var en vanlig turistkarta och han valde att klippa ut en speciell del av den, ett torg, en plats, byggnader som han hade en relation till, som ett sätt att redovisa sina personliga upplevelser av staden. Städerna han valde var de som hade betydelse för honom, som Amsterdam, Florens och New York. I hans Amsterdamserie lade han till urklipp, markerade och ändrade områden som på olika sätt var bekanta för honom.
Från sjuttiotalet finns även en svit av arbeten med fotografisk grund. Det här är en annan typ av karta, som här ett flygfoto över Manhattan i vilket de fyra huvudattraktionerna Central Park, Rockefeller Center, Lincoln Center och River Island är bortplockade. Varför? Det visste bara Sol LeWitt själv.